Ett bra år

Idag tar det här året slut. Det är lite synd, för det har varit ett väldigt bra år. Bäst av allt var att jag föddes och att jag har lärt mig en massa saker:
Till att börja med så träffade jag ju husse och matte. Husse och jag gillade varandra direkt. 
 
Sen flyttade jag hem till husse och matte och då följde Sixten med och bodde hos oss i några dagar. Det kändes bra att vara två när vi lämnade mamma. 
 
Jag har lärt känna Sandra och hästarna och blev genast kompis med Gollum. 
 
Vi har varit mycket på torpet. Där trivs jag allra bäst, för där finns det bara gräs och skog. Ingen asfalt och ingen trafik. Där får jag vara lös hela dagarna och vi är i skogen varje dag. Där har jag lärt mig spåra...
 
... och apportera fågel både på land (nåja, det kan väl bli bättre om jag ska vara ärlig) och i vatten. Och simma, förstås. 
 
Jag har åkt mycket bil och lärt mig att tycka riktigt bra om min bur, även om den har krympt ordentligt sedan jag började åka i den. 
 
I somras var jag med på min första tollarspecial, där flera hundra tollare var på plats.  Då var jag med i utställningen och fick en prisrosett. Den åt jag upp. 
 
När hösten kom fick jag följa med husse på kurs. Lydnadskurs. Det var rätt kul det också. Det mesta gjorde jag rätt, men ett par gånger hittade jag på lite andra övningar som inte husse riktigt hängde med på. 
 
Något av det roligaste som hänt i höst var när vi var på kurs en helg tillsammans med nästan alla mina syskon. Det var bara en som inte kom, för hans matte skulle valpa. Men alla vi andra nio syskon var där. Alla var jätteduktiga, det var nog bara jag som tyckte att det var roligare att busa än att träna på de olika övningarna vi skulle göra. Fast Sixten gjorde också bus. Han välte sin matte!
 
Jag har lärt mig att kliva i och ur badkaret själv, att borsta tänderna och att sitta fint i tv-fåtöljen. 
 
De senaste dagarna har jag fått upptäcka att snö är kallt och lite blött, men inte farligt. Nu hoppas jag att det allra sista jag lär mig i år är att smällare och raketer inte är farligt, utan bara något larvigt som vissa människor tror att man måste hålla på med när det blir nytt år. Jag hoppas att inte du är en av dem. 
Nu önskar jag dig som har läst min blogg ett riktigt Gott Nytt År! Vi ses igen 2016. 

Äntligen

Äntligen har Sixten och jag fått leka igen! Det var fem månader sedan vi sågs och vi har båda vuxit en bit. Mest jag. 
Men att vi kände igen varandra var det ingen tvekan om! Först sprang vi som tokiga, fram och tillbaka, flera gånger. Sen började vi brottas. Det går faktiskt att brottas fast man går, för husse, matte och Sixtens matte bara gick och gick. 
 
Efter ett tag stannade de och då kunde vi brottas ännu mer. Men när husse plockade fram termos och något som de tuggade på, tog vi en paus. Fast vi fick inget. 
Efter en stund kopplade husse mig och då fick jag sätta mig ner och titta på när Sixten sökte efter dummies. Det var verkligen inte roligt. Sixten är jätteduktig och alldeles för lydig, om du frågar mig. Han springer raka spåret till sin matte och lämnar dummyn till henne när han har hittat den. 
 
 Det gör inte jag! 
Jag tycker att det är mycket roligare att springa runt i skogen när jag hittar det jag ska leta efter. Det tycker inte husse och matte är lika roligt. Matte säger att jaktträningen får vänta till jag har blivit lydigare. 
Innan vi började gå tillbaka till bilarna ville matte ta kort på oss. Då blev vi tvungna att sitta still, fast det kröp i hela kroppen av leklust. 
 
Bara för att de sa åt oss att sitta, la vi oss ner. Någon måtta på lydnaden får det väl ändå vara!
 
Innan vi skildes åt fick vi paket av Mia och Sixten. Husse och matte fick en bok om rallylydnad och blev jätteglada, så nu är man väl torsk på det. Själv fick jag öppna mitt paket när vi kom hem och det var en mjuk och mysig pipleksak som jag gillade direkt. 
 
Men sen blev jag så fruktansvärt trött att jag inte orkade hålla ögonen öppna, så jag somnade. Det tar på krafterna att leka med brorsan. 
 
På söndag ska vi träffas igen och fortsätta leka. 

Sixten

Idag är jag glad! Matte har berättat att jag ska få träffa Sixten i morgon, så nu gör jag allt för att sysselsätta mig själv i väntan på att vi kan träffas. 
 
Matte och jag har tagit en kvällspromenad med mitt nya koppel. Det trivs jag mycket bättre med än med det som husse och matte kallar finkopplet. Det stramar under frambenen och är obekvämt. Nu har jag ett JAKTkoppel för jag ska bli en JAKThund. 
Nu säger husse, som jag har varit med hela dagarna, att jag har blivit jätteduktig och är väldigt lydig. Det gäller bara att visa upp det för matte så att hon också tycker det. 
Idag har husse och jag varit i skogen och nu gillar jag att det är snö!
 
Nu längtar vi efter i morgon då Mia och Sixten kommer!

Om

Min profilbild




RSS 2.0