Kvarglömd

Som jag har berättat tidigare, har husse och matte lärt mig att hjälpa till hemma med att hämta saker och ge till dem. Det kan jag så bra nu, att jag gör det på eget initiativ. Speciellt på morgnar och kvällar, då jag tycker att det är lite låg energi i mina människor och för lite utdelning av godis till mig. Funkar bra. Idag hämtade jag nycklar till husse, för jag vet ju att han måste ha med sig nycklarna när vi åker till jobbet. Men idag glömde husse mig! Jag brukar ju för det mesta följa med honom till jobbet på dagarna. Husse säger att det nog är nyttigt för mig, för det är mycket passivitetsträning då. Det betyder att jag inte har något annat att göra än att ligga och sova och vänta på att det blir dags att gå därifrån. Jag har en dyna som ligger under ett bord i husses rum. Där ligger jag och väntar på att det ska bli dags att gå ut.

Ibland går husse ut från vårt rum för att hälsa på någon annan i ett annat rum. Möte, heter det då. Då har jag lärt mig nu att inte lämna husses rum och inte heller skälla för att han glömde ta med mig. Det har jag fått vuxenpoäng för, säger husse, som brukar ställa två figurer i dörröppningen så att jag förstår att jag inte ska lämna rummet. Det fungerar alldeles utmärkt. Jag är nöjd med att dörren är öppen så att jag har lite koll och jag väntar snällt på rummet till husse kommer tillbaka.

Men idag glömde husse mig. Fast jag som vanligt satt och väntade vid ytterdörren medan han gjorde sig i ordning, så gick han utan att ta mig med. Han sa ”matte är hemma en stund till och sen får du klara dig själv ett tag idag. Du kan inte vara med mig på jobbet varje dag.” Snopet, var ordet.
 
Det har varit lite dåligt med träning och aktiviteter för mig de senaste dagarna. Vi har visserligen gjort en massa olika saker, men det har mest varit för människorna. I helgen var vi på kalas hos min kompis Ludvig. Då fick alla tårta. Utom jag. Men då lekte vi ett tag med min frisbee och det är ju alltid kul.
Igår, däremot. Då blev det träning i min smak. Ett rejält pass med både stadgeövning och apportering i form av dirigeringsövningar och sök. Medan husse la ut ett stort sök med nio apporter i olika storlekar, former och färger, tog matte med mig och tränade stadga, markeringar och linjetag. Jag kunde hålla mig och sitta alldeles stilla medan hon kastade dummies runt omkring mig. Och jag kunde sitta kvar tills hon sa att jag fick hämta.

Men jag har väldigt svårt för att inte byta, när jag har en apport i munnen och springer på en annan. Då kan jag säga att det blir dålig stämning i skogen. Matte får ett kroppspråk som gör att jag släpper den felaktiga apporten och plockar upp den rätta och ger fint till henne. Då blir hon jätteglad och jag får en godis, så det är det värt.
 
Sen, när husse var klar med att lägga ut apporterna, gick vi dit och jag fick börja söka. Det är jätteroligt och jag är snabb som en vessla. Fast mot slutet blev jag lite trött, eftersom sökområdet var rejält och det var ju många apporter som skulle in.

Allra sist gjorde vi ett linjetag som gick hyfsat bra, även om jag kanske inte direkt gör exakt som husse vill. Jag vet ju att jag kan själv, så det är inte alltid jag följer linjen husse pekar ut. Det kan ju ligga något vid sidan om också…

Jag fick i alla fall in alla dummies och det är ju det viktigaste. Nu får jag ligga här hemma, ensam och övergiven, och drömma mig tillbaka till skogen där vi var igår. Man kan ju i alla fall hoppas på att det blir en upprepning idag, så att jag får en rolig avslutning på den här dagen, som jag tror blir ganska tråkig. 

Hundens Dag

Ibland, när det är väldigt varmt ute, blir det lite för jobbigt för både mig och husse och matte att åka till skogen och träna. Den här veckan har det varit varmt, väldigt varmt, och därför har vi inte tränat jättemycket. En dag åkte vi till vattnet så att jag fick bada och träna vattenapportering.

 
Det behövs, säger matte. Jag är nämligen inte alls lika duktig på att lämna ifrån mig apporten när jag är i vattnet, som jag nu har blivit på land. Nä, om jag nu har fått simma långt för att hämta den där dummyn som de kastar i plurret, så vill jag faktiskt ha den för mig själv en stund. Jag brukar leka lite med den. Trycka ner den under vattnet så att den ploppar upp igen med ett stänk. Det är kul, tycker jag. Det tycker inte varken husse eller matte. De har ingen humor!

Dagen efter badet, valde de att miljöträna mig. Då gick vi till tunnelbanan för att åka in till stan. För att komma ner på perrongen, var vi tvungna att åka hiss. Det är en konstig hiss för den går liksom på tvären och så kan man stå och titta när man kommer allt närmare perrongen.

 
Nere på perrongen fick vi vänta på att det skulle komma en tunnelbana. Då passade jag på att putsa pälsen lite, för man vet ju aldrig vem man träffar på när man är ute och reser. Jag har varit med om att det klivit på rätt snygga tjejer på tunnelbanan och då gäller det att vara beredd. Problemet var bara att det kom så mycket folk just där jag satt mig och nästan alla stannade till och sa Åh, vilken söt hund… Så jag fick inte en lugn stund. Som tur var klev det inte på några snygga tjejer under hela resan, så det gjorde inget att jag var lite rufsig i pälsen.
När vi kommit fram dit vi skulle, kände jag igen mig för i den här parken har jag varit förut. Det är en jättestor park där det sitter många människor och lagar mat på marken. Gissa om det doftar gott där?!

Det bästa med parken är nog ändå allt vatten! Vi började gå längs med vattnet och när husse försökte få mig att klättra upp på en trädstam som låg ut över vattnet, valde jag istället att hoppa i och svalka av mig lite.

Sen gick vi en lång promenad längs vattnet och det var så många andra människor och hundar som också var där att jag blev alldeles snurrig i huvudet av att hålla koll på allt. Till råga på allt var det fullt med änder i vattnet och dem var jag ju också tvungen att hålla reda på. Jag blev så trött i huvudet, att när husse och matte till slut satte sig ner utanför en restaurang, bara la jag mig ner under bordet och vilade.

Jag trodde att vi bara skulle pausa lite, men här skulle det ätas middag. Det förstod jag efter en stund när det började lukta pizza från husses sida av bordet. Då var jag tvungen att kolla läget för att se om de hade beställt in någon mat åt mig också. Men det fanns ju inget, förstås… Jo, en liten brödbit som matte gav mig små bitar av. Det var vad jag fick

 
På väg hem fick vi än en gång vänta på den där hissen som åker på snedden och tar väldigt lång tid. Då passade jag på att kolla vilka som kom åkande i rulltrappan och alla som kom blev glada när de fick se mig! Jag tycker om glada människor.

Idag har jag stora förväntningar på vad som ska hända, för idag är det Hundens Dag! Om jag har tur, kan det hända att jag kan få något gott att äta eller kanske en ny leksak?! Vad tror du att jag får?

Kalasfin

När vi åkte hem från torpet i går, passade matte på att köpa en ny leksak till mig. En ekorre, som jag fick när vi kom hem. Den var jätterolig att tugga på, för då prasslar det.
 
Svansen var också mysig att leka med. Den är ungefär lika tjock som min och den tycker jag också om att leka med ibland. Men det är något konstigt med leksakerna som jag får. Det brukar inte dröja så länge innan de har börjat gå sönder. Dålig kvalité, antar jag...
Den här ekorren fick plötsligt alla benen amputerade, så matte var tvungen att ingripa och åtgärda det hela. Hon använde samma metod som hon brukar, när mina saker har gått sönder.

Nu ligger han där och kan inte annat, den stackars ekorren. Men den prasslar fortfarande och det är fortfarande lika roligt att leka med hans svans, så jag hänger inte läpp för det.
 
Idag var vi och handlade i min favoritaffär, Zoo.se. Du vet, den där som jag får följa med in i. Och där man alltid får godis när man ska betala. Jag tycker att vi kan gå dit varje dag, men det tycker visst inte husse och matte.

När vi var där, köpte vi nytt godis till mig. Det blir inte mer Frolic nu på ett tag, säger husse och köpte Lamm och ris istället. Matte säger att hon tycker att det ser ut som om jag har lagt på mig lite vikt, men när vi vägde mig, vägde jag lika mycket som i somras, 23.5 kg. Man får ju inte glömma bort att jag är en stor kille - 55,5 cm hög. Det väger tungt.
Just när vi skulle gå, fick matte syn på något som passar så bra nu, eftersom vi ska på kalas på lördag. Då måste man göra sig lite fin och då var ju den här perfekt på mig.

Vad kan väl vara bättre än en slips med glada gubbar på, när man ska på fyraårskalas på lördag?! Husse har också en slips. Ja, han har flera, men speciellt en vet jag. Den är det tomtar på och om man trycker på den spelar den musik. Fast det gör inte min. Jag kanske får en ny slips när det blir jul.
 
När vi äntligen kommit hem igen, var det dags för middag. Jag fick min mat från Eukanuba och husse och matte fick något som verkade så ohyggligt gott. Räkcoctail, som de åt ute på balkongen, eftersom det var så varmt. Det var inte utan att man blev lite sugen av att sitta där och titta på när husse och matte smaskade i sig sin mat.

Men det blev inget över till mig...

Om

Min profilbild




RSS 2.0