Kvarglömd

Som jag har berättat tidigare, har husse och matte lärt mig att hjälpa till hemma med att hämta saker och ge till dem. Det kan jag så bra nu, att jag gör det på eget initiativ. Speciellt på morgnar och kvällar, då jag tycker att det är lite låg energi i mina människor och för lite utdelning av godis till mig. Funkar bra. Idag hämtade jag nycklar till husse, för jag vet ju att han måste ha med sig nycklarna när vi åker till jobbet. Men idag glömde husse mig! Jag brukar ju för det mesta följa med honom till jobbet på dagarna. Husse säger att det nog är nyttigt för mig, för det är mycket passivitetsträning då. Det betyder att jag inte har något annat att göra än att ligga och sova och vänta på att det blir dags att gå därifrån. Jag har en dyna som ligger under ett bord i husses rum. Där ligger jag och väntar på att det ska bli dags att gå ut.

Ibland går husse ut från vårt rum för att hälsa på någon annan i ett annat rum. Möte, heter det då. Då har jag lärt mig nu att inte lämna husses rum och inte heller skälla för att han glömde ta med mig. Det har jag fått vuxenpoäng för, säger husse, som brukar ställa två figurer i dörröppningen så att jag förstår att jag inte ska lämna rummet. Det fungerar alldeles utmärkt. Jag är nöjd med att dörren är öppen så att jag har lite koll och jag väntar snällt på rummet till husse kommer tillbaka.

Men idag glömde husse mig. Fast jag som vanligt satt och väntade vid ytterdörren medan han gjorde sig i ordning, så gick han utan att ta mig med. Han sa ”matte är hemma en stund till och sen får du klara dig själv ett tag idag. Du kan inte vara med mig på jobbet varje dag.” Snopet, var ordet.
 
Det har varit lite dåligt med träning och aktiviteter för mig de senaste dagarna. Vi har visserligen gjort en massa olika saker, men det har mest varit för människorna. I helgen var vi på kalas hos min kompis Ludvig. Då fick alla tårta. Utom jag. Men då lekte vi ett tag med min frisbee och det är ju alltid kul.
Igår, däremot. Då blev det träning i min smak. Ett rejält pass med både stadgeövning och apportering i form av dirigeringsövningar och sök. Medan husse la ut ett stort sök med nio apporter i olika storlekar, former och färger, tog matte med mig och tränade stadga, markeringar och linjetag. Jag kunde hålla mig och sitta alldeles stilla medan hon kastade dummies runt omkring mig. Och jag kunde sitta kvar tills hon sa att jag fick hämta.

Men jag har väldigt svårt för att inte byta, när jag har en apport i munnen och springer på en annan. Då kan jag säga att det blir dålig stämning i skogen. Matte får ett kroppspråk som gör att jag släpper den felaktiga apporten och plockar upp den rätta och ger fint till henne. Då blir hon jätteglad och jag får en godis, så det är det värt.
 
Sen, när husse var klar med att lägga ut apporterna, gick vi dit och jag fick börja söka. Det är jätteroligt och jag är snabb som en vessla. Fast mot slutet blev jag lite trött, eftersom sökområdet var rejält och det var ju många apporter som skulle in.

Allra sist gjorde vi ett linjetag som gick hyfsat bra, även om jag kanske inte direkt gör exakt som husse vill. Jag vet ju att jag kan själv, så det är inte alltid jag följer linjen husse pekar ut. Det kan ju ligga något vid sidan om också…

Jag fick i alla fall in alla dummies och det är ju det viktigaste. Nu får jag ligga här hemma, ensam och övergiven, och drömma mig tillbaka till skogen där vi var igår. Man kan ju i alla fall hoppas på att det blir en upprepning idag, så att jag får en rolig avslutning på den här dagen, som jag tror blir ganska tråkig. 


Kommentarer
Postat av: Eva H

Men du, du kan ju få rejäl tid till att tänka på hur duktig du är o hur ännu mycket duktigare du blir för varje dag?
Kan det vara någon liten tröst kanske?
PUSS fining!

2016-08-31 @ 10:47:08
URL: http://fyrfotingar.blogspot.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Om

Min profilbild

Pajas




RSS 2.0