Hej då 2016

Idag är det nyårsafton. Det är då det smäller ute, har jag lärt mig. Fast jag blir inte rädd. Jag försöker mest hitta något som jag ska hämta när det har pangat. Men det är sällan jag hittar något av värde.

När ett år tar slut och ett annat ska börja, har matte sagt att det kan vara klokt att se tillbaka på det år som varit, för att reflektera, säger hon. Jag vet inte vad reflektera är, men jag kan ju i alla fall tänka igenom vad jag varit med om.

Till att börja med kan jag konstatera att jag har lärt mig massvis med nya saker. Och så har jag fått två diplom från kurser som jag har varit med på, vardagslydnad och rallylydnad. Det betyder att jag har varit duktig, tror jag.

    
 
Husse och jag har tränat apportering och tolling massvis med gånger och jag har slutat göra ärevarv när jag ska apportera. Nu lämnar jag av snyggt och precis som man ska – i husses hand.  Och tollingen, ja den har blivit min absolut bästa gren!

Flera gånger i år har vi varit på torpet. Det är mitt älsklingsställe. Där har jag (nästan) full frihet att komma och gå som jag vill och jag hjälper gärna till med olika saker som husse och matte håller på med, till exempel att bära ved och hämta verktyg åt husse.
 
 

Vi har varit på en inspriationshelg, där jag bland andra träffade nästan alla mina syskon, men framförallt Sixten och Zera, för vi bodde i samma hus. Då var det fest och vi lekte jättemycket!

 
I somras var matte och jag på hundcampus och lärde oss jättemånga nya saker. Jag fick prova på specialsök, vattensök och specialspår. Och jag lärde mig identifiera en gasläcka på bara ett par timmar. Då var både husse och matte mycket imponerade av mig.
 

Jag och mina syskon gjorde något som heter BPH tillsammans. Det var en kul lek! Man skulle promenera runt på en slags bana och så hände det saker. Skrammel och smällar, konstiga människor som kom. Det gick bra för oss alla.

Så har jag varit på Tollarspecialen i år också. Den här gången fick jag vara med och tävla på ett workingtest. Det gick jättebra, tycker jag. Jag var jämn i alla momenten och nollade på alla. Stadgan var inte den bästa. Men jag apporterade det jag skulle. Och lite till. Det är därför som husse och jag har tränat stadga hela hösten.

 Jag har fått ett eget pass och eftersom jag fick det, har jag gjort min första utlandsresa. Vi åkte till Norgelandet, där Zera och Bizzi bor. Det var också jätteroligt. Vi stannade där flera dagar och när vi till slut åkt hem till torpet, där vi bodde just då, så hann vi nästan inte mer än dit, förrän Zera och hennes familj kom till oss! Det var för att Bizzi skulle starta på jaktprov alldeles i närheten av vårt torp. Vi följde med och hejade på Bizzi och vet du vad? Hon fick ett förstapris! Det var värt en gruppbild tyckte våra mattar!

Bland mycket annat så har jag också lärt mig mycket om vardagen och hur man ska vara för att få den att fungera bra. Jag vet till exempel numera att när jag är med husse på jobbet, så är det lika bra att ligga och sova, för det händer ändå inget spännande förrän det är dags för lunchpromenaden. Och skälla – det får jag absolut inte göra på jobbet. Så jag låter bli.

Just nu håller husse och matte på att fixa inför middagen i kväll. Vi ska få gäster, så mycket har jag förstått. Och snart ska jag få min middag, innan matte och jag går ut.

Om jag ska sammanfatta det här året, så har det varit väldigt bra. Många nya lärdomar och många insikter. Nästa år ska vi vara med på en ny inspirationshelg, träffa Zera och Sixten och fler av mina andra syskon. Vi ska träna vidare på apportering och stadga – nu med skott. Jag ska lära mig att apportera fåglar och jag ska till specialen igen. Och vara med på workingtestet. Då ska jag vara lika jämn som i år, men samla mer poäng. Och känner jag husse och matte rätt, så blir det säkert någon mer kurs nästa år.

Till dig som läser min blogg vill jag säga tack för det här året och önska dig ett riktigt

Gott Nytt År!


Om

Min profilbild

Pajas




RSS 2.0