Ormbiten?

Igår blev husse rädd att något hänt mig. Jag var nere i diket längs grusvägen vid hästhagarna och då såg husse att "något" attackerade mig. Och att jag försökte följa efter det när "det" försvann in i hagen. Vad det var vet vi inte riktigt. 
Sen åkte vi hem och tittade på fotboll. Husse tittade mest. Jag Höll mig på balkongen med mitt ben, för det var väldigt varmt. 
 
Matchen höll på länge och jag orkade inte hålla husse sällskap hela tiden, så jag somnade I soffan. 
 
Idag har jag varit med husse på jobbet. Tanterna där tycker att jag har blivit väldigt stor, eftersom det var väldigt länge sedan jag hälsade på dem. Fast alla som jag har träffat förut var inte där. 
När husse och jag varit i stallet åkte vi hem. Och väntade... Vad vi väntade på? Att matte skulle komma hem, förstås. Och det gjorde hon! Gissa om jag blev glad?! Efter lite krigsdans och en promenad, sjönk jag ner bredvid henne i soffan, mycket nöjd med att allt är som det ska Igen.

Milo

Samma kväll som matte kom till torpet somnade jag mycket nöjd och belåten i soffan medan husse och matte åt ost och kex. Ja, du läste rätt - de åt och jag sov. Det tar på krafterna att vara på torpet!
 
Nästa dag, som var igår, hjälpte jag matte att plantera blommor. Vi grävde i jorden tillsammans, tills matte sa åt mig att låta bli för att jag grävde på fel ställen, och sen tog jag hand om krukorna som blommorna suttit i. Krukor är väldigt bra leksaker!
 
Sen blev det spännande! Vi fick besök av Milo! Det är en hund som jag träffade i somras när jag var väldigt liten. Då tyckte jag att han var läskig och sprang iväg så fort han tittade på mig. Men nu var vi nästan lika stora så nu tyckte jag att vi kunde leka! Det tyckte inte Milo. Men jag gav mig inte. Det var något speciellt med Milo. Han luktade inte som killar gör. Men inte heller som tjejer... Bara väldigt spännande. Tyvärr tyckte inte han att jag var särskilt spännande och det gjorde mig både upprörd och förvirrad. 
 
När Milo gick hem var jag helt färdig och slocknade direkt. Det var som om batterierna plötsligt tog slut. 
 
I morse hittade husse en låda med saker vi hade med oss till torpet när jag var väldigt liten och vi bodde ganska mycket på torpet. I den lådan låg min första spårsele. Den passar inte längre. Duger inte ens till halsband. 
 
Innan vi åkte från torpet idag, fick jag träna lite sök med dummies och så ville matte testa om jag kunde bära en and och ge den till husse.  Jag kan absolut bära på en and, det vet hon ju. Men ge den till husse??! Eller henne? Varför då?! Det är ju mycket roligare att slita fjädrarna av fågeln - det gick hyfsat bra även idag, fast matte hade lagt den i en nylonstrumpa. Då suckade matte djupt, tittade på husse och skakade på huvudet. Som om det skulle vara ett problem! 
Det blev en promenad istället innan vi började den tre timmar långa resan hem igen. 
 
Nu har vi varit hemma ett bra tag, ätit och tagit en lång promenad längs vattnet. Matte har packat en väska, så det betyder nog att hon ska åka någonstans igen och lämna husse och mig själva ett par dagar en gång till. Fast det gör inget. Vi vet ju att hon kommer tillbaka!

Punka

 Oj vad husse och jag har jobbat de här två dagarna! Vi har snickrat och sågat och grävt gropar i marken. Vi har lekt med bollen och ätit ostbågar. I alla fall har husse fått upp ett nytt staket runt uteköket. Det blev fint. Jag hjälpte till så gott jag kunde genom att bära bort pinnar. Vare sig det behövdes eller ej. Det hördes på husse när det inte behövdes. 
 
Det har varit full fart hela dagarna, så på kvällarna när husse satt sig framför tv:n la jag mig framför kaminen med bollen och mitt täcke och pustade ut.
 
Det kostar på att hålla reda på husse! Och så längtade jag lite efter matte varje kväll. Då la jag mig på sängen och var lite deprimerad en stund. 
 
Men idag var det dags för matte att komma! Vi åkte med bilen för att hämta henne vid tåget. Gissa om jag blev glad när hon kom?! Äntligen är min flock samlad igen! Och matte hade ett jättegott tuggben med till mig. Det började jag genast äta på när jag var i min bilbur igen. 
Men sen gjorde husse något väldigt konstigt. Sådär som husse gör ibland. Han stannade bilen, släppte ut mig, tog ut min bur och lyfte sedan ut ett hjul som ligger under buren. Jaha, då passade det plötsligt inte att ha det ena hjulet på bilen. Bara sådär. Och värst av allt - det smarriga benet låg kvar i buren!
 
Som tur var gick det fort att byta ut hjulet och husse sa att vi fått punka och att det var därför vi behövde byta däck. 
När vi kom hem till torpet var jag lyckligast av lyckliga. Skällde och hoppade runt för att verkligen visa matte hur glad jag är för att hon är med oss igen. Och allt är som det ska. Husse lagar mat i uteköket och jag håller koll så att allt går rätt till. Och håller koll på om husse tappar något. 

Om

Min profilbild




RSS 2.0