Tar visst fågel - om jag får

Idag har vi varit i stallet. Ja, matte och jag gick först iväg till sommarhagen och kastade frisbee, medan husse gick till stallet och Arkita. 

 
Sen, när jag hade sprungit lite och matte trodde att jag kunde koncentrera mig lite, blev det dirigeringsövning. Matte hade tagit med min favoritdummy. Den har päls och är mysig att tugga på, men matte tycker det ser ut som om jag bär på en död råtta. 

Jag är ännu inte jättebra på att springa i exakt samma riktning som matte pekar ut, men det går ganska bra om inte avstånden är för långa.
Efter det fick jag träna stadga innan sök. Det betyder att jag ska sitta stilla och vänta medan matte placerar ut apporter i skogen, som jag sedan ska leta rätt på. Det klarar jag. Både att sitta still och vänta och att hitta apporterna.

 
När vi var klara i skogen gick vi en runda runt hagarna och då fick matte för sig att vi måste träna på det vi fick prova på rallylydnadskursen. Så då skulle jag ligga snabbt och sätta mig igen lika snabbt, gå runt mattes ben och sätta mig framför henne. Inte särskilt svårt när man får godis. 
 
Apropå godis... Matte säger att jag inte tar fågel. Då kontrar husse med att vi inte har tränat jättemycket med fågel. Men jag tar visst fågel! Igår när husse hade lagat middag ville jag minsann ta fågel, men då fick jag inte! Hur ska dom ha det, egentligen?

Rallyhunden

Idag har det varit en riktigt bra dag! Det började med att husse och jag åkte till ett nytt ställe där han skulle ha möte. När vi kom fram och just hade gått ur bilen började det låta och blåsa förskräckligt mycket. Det var den gula helikoptern som lyfte för att åka och hämta någon. Men jag blev inte ett dugg rädd, utan mest nyfiken. Eftersom vi var tidiga till husses möte, hann vi med en promenad i skogen intill. 

 
Sen, när husses möte var klart, åkte vi tillbaka till kontoret i stan och när det blev lunchdags gick vi till hundparken i Humlegården. Och där var Hon! En vit, oemotståndligt söt tjej med lockig päls. 
 
Jag blev kär direkt! Det blev inte hon! Husse skämdes lite för mig, eftersom jag helt hade glömt bort honom och dessutom förlorat hörseln. Det är sånt som händer när man blir kär. Husse kanske har glömt det?!
Men sen, när både vi och matte kommit hem, var det dags för rallylydnad. Nu, äntligen, skulle jag få reda på vad det är! Mitt första intryck var: jättetråkigt! Ligga och vänta på att matte hade fått sina instruktioner... boring! Inte ens när matte gav mig en ny leksak blev det särskilt kul.
 
När matte till slut verkade ha fattat vad vår fröken sa, fick vi i alla fall gå ut i den fina hallen och öva på det hon lärt sig. Det var jättegott! Ja, gott. För matte hade ju massor av godis som jag fick så fort jag gjorde som hon ville. Det är faktiskt det bästa med kurser! Eftersom jag hade kräkts upp hela min middag, var jag rätt så hungrig också. 
 
När vi kom hem sa husse och matte att jag har mognat sen förra gången vi gick kurs, för nu var jag lugn längre än jag varit förut, även om jag till slut tröttnade och började skälla. Men då hade jag redan somnat, mitt på köksgolvet.

En knähund

Husse höll sitt löfte. Vi gick ut i skogen igår. Jag fick ha på mig både reflextäcke och min sele, för när det är älgjaktstid och folk med bössor i skogen, är det viktigt att man syns. Jag vill ju inte att någon ska tro att jag är en räv!

I skogen plockade matte svamp och husse och jag tränade sök och dirigeringar. Husse säger att jag har blivit väldigt duktig nu. När jag hittat alla apporterna på ett stort sökområde, var matte plötsligt borta. Då sa husse åt mig att spåra, så jag satte nosen i backen och hittade snabbt mattes doft. Hon var inte så långt bort, men jag blev i alla fall jätteglad när jag hittade henne. Det går minsann inte att gömma sig för mig!
När vi kommit hem igen kom lakritstrollet på besök. Det är husse och matte som kallar honom så. Egentligen heter han Milo och är en hund. Inget troll.

 
Det är något mysko med Milo för han är inte som andra killar och det gör mig frustrerad.  Alltså - de säger att han är en kille, men jag är inte helt säker på det. Jag blev nästan lite kär i honom, men det gillade han inte. Husse säger att han är kastrerad. Om man blir så där mysko när man är kastrerad, hoppas jag att jag slipper det.

På kvällen gjorde husse och matte pizza. Den var väldigt god, för jag fick smaka en bit av husse. Jag bad väldigt snällt om en liten bit och då fick jag det. Ibland lönar det sig att be fint. 

 
Sen satte sig husse på golvet och gosade med mig. Det är mysigt när människorna kommer ner på golvet ibland. Då kryper jag gärna upp i deras knä och blir en riktig knähund för en stund. 
 
Nu är det slut med att vara på torpet för ett tag, säger matte. Vi ska inte dit förrän till våren igen och det känns väldigt trist. Men vi har annat att se fram emot nu. På onsdag ska vi börja med rallylydnad, har matte berättat. Jag vet inte vad det är, men det går nog fort - det hörs ju på namnet!
 

Om

Min profilbild




RSS 2.0