Rallyhunden
Idag har det varit en riktigt bra dag! Det började med att husse och jag åkte till ett nytt ställe där han skulle ha möte. När vi kom fram och just hade gått ur bilen började det låta och blåsa förskräckligt mycket. Det var den gula helikoptern som lyfte för att åka och hämta någon. Men jag blev inte ett dugg rädd, utan mest nyfiken. Eftersom vi var tidiga till husses möte, hann vi med en promenad i skogen intill.
Sen, när husses möte var klart, åkte vi tillbaka till kontoret i stan och när det blev lunchdags gick vi till hundparken i Humlegården. Och där var Hon! En vit, oemotståndligt söt tjej med lockig päls.
Jag blev kär direkt! Det blev inte hon! Husse skämdes lite för mig, eftersom jag helt hade glömt bort honom och dessutom förlorat hörseln. Det är sånt som händer när man blir kär. Husse kanske har glömt det?!
Men sen, när både vi och matte kommit hem, var det dags för rallylydnad. Nu, äntligen, skulle jag få reda på vad det är! Mitt första intryck var: jättetråkigt! Ligga och vänta på att matte hade fått sina instruktioner... boring! Inte ens när matte gav mig en ny leksak blev det särskilt kul.
När matte till slut verkade ha fattat vad vår fröken sa, fick vi i alla fall gå ut i den fina hallen och öva på det hon lärt sig. Det var jättegott! Ja, gott. För matte hade ju massor av godis som jag fick så fort jag gjorde som hon ville. Det är faktiskt det bästa med kurser! Eftersom jag hade kräkts upp hela min middag, var jag rätt så hungrig också.
När vi kom hem sa husse och matte att jag har mognat sen förra gången vi gick kurs, för nu var jag lugn längre än jag varit förut, även om jag till slut tröttnade och började skälla. Men då hade jag redan somnat, mitt på köksgolvet.
