En omtumlande dag

Igår trodde jag på allvar att det hade brunnit i skallen på husse och matte. Egentligen började allt i förrgår, då de började möblera om hemma i ett av våra rum. Det märkligaste av allt var att de tog fram den där inhägnaden jag fick vara i när jag var mindre och skulle klara mig själv ett par timmar.
 
Det kändes inte helt okej när den åkte fram igen och jag kunde inte förstå varför. Jag sköter mig ju nu, när jag är ensam hemma. 
Därför kändes det extra bra när husse tog med mig till jobbet igår och när vi hämtade matte senare på dagen, tänkte jag att nu ska vi göra något kul! Och så åkte vi hem till min kennelmamma. Det var väl lagom kul, för jag får ju aldrig följa med in. Inte ens vara på tomten. Men den här gången blev det annorlunda. Efter en stund kom husse och hämtade mig och tog med mig innanför grindarna. Där kom min kennelmamma Annika, min matte och... något litet som sprang fram till min husse och började lukta på hans ben. 
 
Jag förstod direkt att det måste vara ett av mina syskon. De som har en annan pappa än jag. Han kom sen fram och la sig framför mig så att jag kunde nosa lite på honom. Matte sa att han heter Bonus. 
 
Det var kul att få träffa en sån liten parvel. Med betoning på liten. Jag såg ut som en jättehund bredvid honom. När vi hälsat och jag nosat runt lite på tomten, händer nästa märkliga sak. Matte tar med sig Bonus in i bilen och lägger honom i en bur i baksätet! Alltså, vänta lite nu... ska han följa med oss hem, tänkte jag. 
 
 Men sen förstod jag! Vi passade ju Sixten några dagar när han och jag var små och jag flyttade hem till husse och matte. Jag minns att vi låg i baksätet tillsammans då. 
 
Sen kom ju Sixtens matte Mia och hämtade honom några dagar senare och nu är det förstås så det är igen! Vi ska passa Bonus några dagar innan Mia kommer och hämtar honom. Då kändes det genast bättre och när vi kom hem började jag leka med Bonus. 
 
När vi skulle lägga oss i går kväll var jag lite orolig för att Bonus skulle trängas med oss andra i sängen, fast han hade en alldeles egen bur och en balja att ligga i. Jag testade till och med både baljan och en av hans leksaker för att vara säker på att det var något att ha. Han är ju ändå min lillebror. Bonus sov nästan hela natten i sin bur och jag måste erkänna att jag sov en stund i hans balja, även om det var lite trångt. 
 
Nu har vi hunnit med att vara i stallet och lekt med frisbee. Bonus har hälsat på Arkita - det måste han ju göra för hon ingår i familjen, även om hon har eget boende. Det gick ganska bra.
 
Jag har märkt en konstig sak med Bonus. Han springer raka spåret till matte så fort han har plockat upp frisbeen eller bollen. Gör inte ett enda ärevarv! Väldigt märklig kille. Tror jag behöver snacka lite med honom om det där. Man ska vara trevlig och hjälpsam mot människorna. Men man behöver inte fjäska!
Jag tror det är tur att han har mellanlandat hos oss, för då kan jag lära honom ett och annat som man behöver veta när man är en tollare. Och min lillebror. 

Inlåst

Nu ska du få höra vad som hände mig igår. Husse och jag åkte till jobbet. Det jobbet där jag har en sovplats under husses bord. 
Allt var som vanligt ända tills husse gick iväg till ett möte dit jag inte fick följa med. Eller, egentligen, tills han kom tillbaka från mötet, en timme senare. Eftersom dörren gått i lås, skulle husse låsa upp den. Det gick inte. 
Då gick husse för att hämta nycklar hos Janne, som sagt att han har nycklar till alla dörrar. Utom till rummet där jag satt. Inlåst, med andra ord. 
 
Eftersom Janne inte hade nyckel till vårt rum, som han sa, fick han ringa efter en låssmed. Och jag, min stackare, kunde inte göra annat än att vänta och längta efter min husse. 
Plötsligt blev det ett fruktansvärt oväsen från dörren. Det var låssmeden som borrade sig genom låset och det var faktiskt lite otäckt. 
 
När dörren till slut öppnades, tittade jag försiktigt ut i korridoren.
 
Sen såg jag husse!! Åh, vad glad jag blev! Nu kan inte husse låsa in mig igen och det tycker jag är bra. 

Vårkänslor

Matte är hemma igen. Det är bra, för jag vill helst att vi är tillsammans, alla tre. Men husse och jag hade det bra medan matte var borta. Jag behövde till exempel inte trängas med matte på natten, utan kunde sträcka ut mig i sängen. 
 
 Den här veckan har det inte blivit mycket träning. Lite lek med frisbeen när matte var borta och i övrigt vanliga promenader. Inte så himla kul, men jag står ut. Det finns ju mycket att både titta och nosa på när man går längs strandpromenaden. 
 
 
Igår var vi och hälsade på hos min kennelmamma.  Eller vi och vi... jag fick ligga kvar i bilen medan husse och matte hälsade på mina småsyskon, som bor där just nu. Jag fick inte ens hälsa på Polly, som är min kompis. Och min mamma Blända skällde ut mig efter noter. Sa att jag skulle hålla mig borta från hennes ungar. 
 
Husse och matte tycker att valpar är gulliga. Det kan jag inte förstå. Dom är ju bara små, ohygieniska och har vassa tänder. Inte alls särskilt trevliga, alltså. 
Däremot kan det ibland hända kul saker på en vanlig promenad. Som igår, när jag träffade en väldigt söt tjej. Som gillade mig. Det är alldeles för få tillfällen att leka med tjejer. Jag skulle gärna ha mer av den varan i mitt liv. 
 
Nu har det blivit skönt och lite varmare ute. Och mycket ljusare. Det tycker jag att man ska uppskatta och njuta av, så nu väcker jag husse och matte klockan 5.30. Då går vi ut och njuter! I alla fall gör jag det. 

Om

Min profilbild




RSS 2.0