Matte är min. Bara min!

Nu har det varit helg och husse och matte har varit hemma med mig. Båda två. Det är det bästa på hela veckan!Igår tog vi en promenad på förmiddagen och då tänkte jag att vi nog skulle ut och träna på eftermiddagen. Vi åkte nämligen bil ganska länge och då brukar vi för det mesta hitta på något kul när vi kommer fram. Igår blev det inte så värst kul. Det blev en liten promenad på ett ställe jag aldrig varit och där matte stod och sa ”Åh, vad fint det är här!”
 Det tyckte jag också, men jag fick inte springa ut på isen och leka. Kopplet hindrade mig.

Sen åkte vi bil igen och när vi stannade, var det bara husse och matte som fick gå ut. Dom tittade på ett hus, tror jag. Och dom var inte ensamma…

När vi åkte hem hände i alla fall något kul, för på vägen hem hämtade vi min lilla kompis Ludvig, som följde med hem till oss. Hans husse och matte skulle bort och då fick Ludvig vara med oss istället. Vilken tur han hade!!

När vi kom hem plockade Ludvig upp en prasslande påse ur sin ryggsäck. Den innehöll något som han åt på. Flera gånger. Jag försökte få smaka på det där goda som han hade i sin påse, men Ludvig är lite svårflirtad. Hur jag än försökte, så fick jag inte smaka hans godis.

 
 Matte tyckte nog lite synd om mig då, för hon gav mig ett ben som jag la mig och tuggade på istället för Ludvigs godis. Jag hade först försökt byta benet mot Ludvigs godis, men det gick inte heller.
 
Lite senare satte sig matte och lekte med Ludvig istället för med mig. De hade en massa papper och pennor som de höll på med. Jag ville också vara med och titta vad de gjorde, så jag skaffade mig lite bättre utsikt. Men matte höll bara på med Ludvig och jag blev faktiskt lite svartsjuk, eftersom hon är MIN matte! Det må vara så att hon är Ludvigs farmor, men det är min matte i alla fall! Bara för att demonstrera mitt missnöje, tog jag deras fåniga papper och rev sönder. Då sa matte, som bara suttit och stirrat på mig, att jag omedelbums skulle gå ner från bordet. Ludvig bara skrattade. Han har ju i all fall humor. Det har inte matte. I alla fall inte igår.
 

Som tur var kom Ludvigs husse och matte och hämtade honom sen. Då var jag jättetrött och hade velat gå och lägga mig för länge sedan.

Idag vaknade jag i vanlig tid. Alltså klockan 6. Då brukar vi gå upp. Idag var det husse som gick ut med mig. Matte bara låtsades sova. Det vet jag, för det hörde jag när hon andades. Det var nog bara för att lura husse att gå ut som hon låtsades att hon sov. När han och jag kommit in igen och jag fått mat, var jag nöjd och belåten, så då gick jag och la mig och sov igen.

När husse och matte var klara med frukosten, satte de sig i soffan och började diskutera dagens träning. Det var hoppfullt, men ganska onödig enligt mig. Det är väl bättre att träna än att prata om den, tyckte jag och la mig i mattes knä för att demonstrera vad jag tyckte om stt de bara satt där och pratade istället för att vi gjorde något.

 

Till slut kom de fram till att vi skulle träna koncentration och vänd förväntan. Det var i alla fall vad matte kallade det. Frågar du mig, säger jag lurendrejeri!

Så här gick det till: Vi kom ut i skogen. Husse och jag lajade på vårt håll medan matte plötsligt försvann. Sen dök hon upp igen och då fick jag sätta mig fint bredvid husse.

Sen kastade matte en dummy. Då fick jag inte hämta den, utan husse vände helt om och så gick vi ifrån dummyn som låg och väntade på mig. När vi gått ett tag satte husse mig och så sa han ”sök”. Det var inte särskilt svårt att hitta de där fyra apporterna som låg i skogen! Och husse blev ju så glad när jag kom och lämnade dem till honom. När jag hittat alla fyra, gick vi tillbaka till den där platsen där vi var när matte kastade dummyn. Då sa husse åt mig att hämta den också och vet du vad? Jag VISSTE var den låg. Det kom jag ihåg!! Jag tror att husse var gladare än jag när jag kom med dummyn! Vi gjorde flera övningar där jag fick träna på att fokusera och långa markeringar  

 

Efter det gick vi runt lite i skogen och jag fick gå fot med husse en bit, bara för att visa att jag kan. Sen åkte vi hem igen. Jag kan säga att jag faktiskt är ganska nöjd med dagen och att det känns väldigt bra att bara ligga och koppla av så här på söndags-kvällen. 


Skräckbrädan

Nu är det slut på det goda livet. Inga fler lata dagar hemma med matte. Nu har hon blivit kontorsmatte och jag kontorshund igen. Men det är helt okej. För mig alltså. Jag kan inte svara för om det är okej för matte. Det får du fråga henne om.

Det som var lite roligt när jag följde med husse till jobbet i måndags, var att jag varit saknad. Det kändes bra. Både för husse och mig. Mest för husse, för det betyder ju att hans kompisar på jobbet inte stör sig på att jag är där. Jag ligger ju mest under husses skrivbord och sover, så hur kan man störa då? Skulle väl vara om jag snarkar riktigt högt.

 

Hemma hos oss har vi en jätteläskig sak. Ja, om jag ska vara ärlig så har vi två läskiga saker. Dom är kompisar för de bor på samma ställe. I ett rum där matte har alla sina kläder. Den som är värst kallar matte för strykbräda. Jag säger hellre skräckbräda. En skräckbräda som man får stryk av, om man springer in i den. Tro mig, för jag vet!

 

När jag var liten och inte hade bott så jättelänge hos husse och matte, så hade jag lite bråttom en dag. Så bråttom att jag inte hann stanna när jag såg att skräckbrädan stod uppställd, utan dundrade rakt in i den. Och vet du vad? Då ramlade den ihop. På mig! Jag blev jätterädd. Ända sedan dess aktar jag mig noga för att komma i närheten av skräckbrädan. När matte öppnar dörren till rummet där den bor, brukar jag springa in i rummet som är längst bort och så står jag där och kikar så att den inte kommer och överraskar mig.

 

Den andra läskiga saken här hemma, är en grej som matte ibland ställer upp och hänger kläder på. Den är inte alls lika otäck som skräckbrädan, men jag håller mig undan i alla fall. För säkerhets skull. Då är det tur att jag har en husse, som jag kan gå och sätta mig hos.


Vår i luften

Igår var vi på ett ställe som heter Djurgården. Jag förstår varför det heter så, för så mycket hundar och dofter från hundar och andra djur, har jag nog aldrig upplevt förut. Ja, det var väldigt många människor där också. Och alla gick de, eller sprang. Jag gick med nosen i backen hela tiden! Det var vår i både marken och luften.

 
När vi kommit halvvägs, gick vi in på en servering där husse och matte köpte kaffe och bulle. Alla människor som var där, satt vända åt samma håll, en del med slutna ögon. Jag försökte se varför, men hittade inget särskilt. Förutom solen, förstås. Och en kanal. 
 
Jag släppte det där med solen och utsikten och hjälpte istället husse äta upp sin kanelbulle, för den var alldeles för stor för honom, tyckte jag. 
 

När vi ätit upp och jag fått dricka lite vatten, fortsatte vi vår promenad och jag fortsatte lukta på alla dofter. Jag struntade totalt i alla hundar vi mötte, så när vi kom tillbaka till bilen var jag rejält trött. När vi kommit hem och husse öppnade luckan till bilen för att släppa ut mig, orkade jag knappt reagera. Så trött var jag. Han fick lyfta ur mig  

 

Sen sov jag resten av eftermiddagen och kvällen, utom när de väckte mig för att jag skulle äta eller gå ut.

Idag har jag varit pigg igen, utom i morse, för mattes klocka ringde väldigt tidigt. Det stod stalltjänst på schemat, så det var bara att pallra sig upp och iväg till stallet. Där hjälpte jag husse och matte att ge alla hästarna mat, klä på dem och släppa ut dem i sina hagar.

Sen var det äntligen min tur!

I ungefär en timme tränade vi apportering. Jag fick göra linjetag, markeringar på både kort och långt avstånd och så sök, förstås. Det var lika kul som vanligt och den här gången gjorde jag precis som husse ville. För det var en sån dag idag. 

 

Om

Min profilbild




RSS 2.0