Skräckbrädan
Det som var lite roligt när jag följde med husse till jobbet i måndags, var att jag varit saknad. Det kändes bra. Både för husse och mig. Mest för husse, för det betyder ju att hans kompisar på jobbet inte stör sig på att jag är där. Jag ligger ju mest under husses skrivbord och sover, så hur kan man störa då? Skulle väl vara om jag snarkar riktigt högt.
Hemma hos oss har vi en jätteläskig sak. Ja, om jag ska vara ärlig så har vi två läskiga saker. Dom är kompisar för de bor på samma ställe. I ett rum där matte har alla sina kläder. Den som är värst kallar matte för strykbräda. Jag säger hellre skräckbräda. En skräckbräda som man får stryk av, om man springer in i den. Tro mig, för jag vet!
När jag var liten och inte hade bott så jättelänge hos husse och matte, så hade jag lite bråttom en dag. Så bråttom att jag inte hann stanna när jag såg att skräckbrädan stod uppställd, utan dundrade rakt in i den. Och vet du vad? Då ramlade den ihop. På mig! Jag blev jätterädd. Ända sedan dess aktar jag mig noga för att komma i närheten av skräckbrädan. När matte öppnar dörren till rummet där den bor, brukar jag springa in i rummet som är längst bort och så står jag där och kikar så att den inte kommer och överraskar mig.
Den andra läskiga saken här hemma, är en grej som matte ibland ställer upp och hänger kläder på. Den är inte alls lika otäck som skräckbrädan, men jag håller mig undan i alla fall. För säkerhets skull. Då är det tur att jag har en husse, som jag kan gå och sätta mig hos.
