Flugsmällan
Nu har vi flyttat till torpet. I alla fall har jag och Bonus gjort det, så nu har vi semester. Husse och matte turas om att vara här med oss och att vara hemma i stan och jobba. Fast här om dagen, när husse var hemma och jobbade, gjorde matte också det. Det var ganska tråkigt. Jag la mig i soffan bredvid matte och sov medan hon satt och knattrade på sin dator.
På torpet är det många flugor och i år också väldigt många getingar. Det gillar inte matte, så hon brukar smälla till dom med en flugsmälla. Smack!, säger det, så ramlar flugor och getingar ner på golvet med en duns. Då brukar Bonus äta upp flugorna, men matte säger åt honom att låta bli. Alltså, hur smart är man om man äter flugor?!
Plötsligt en dag var mattes flugsmälla borta. Spårlöst försvunnen. Matte letade överallt och jag följde med henne och letade, jag också. Ingenstans fanns den... Men så började matte leta ute och som av en slump, hittade hon en grön plastbit i gräset. Och sen en till... Sen hittade hon hela, eller jag kanske ska säga halva, flugsmällan. Jag har verkligen ingen aning om hur den blev sådär! Det måste vara Bonus som gjort det!
Jag gillar att bada. Det har jag gjort idag! Efter att Bonus och jag legat i bilen jättelänge, medan husse och matte var och handlade, åkte vi till en av sjöarna i närheten av torpet. Innan vi åkte såg jag att husse tog fram två dummies och la in i bilen, så jag förstod att det var något kul på gång.
Bonus gillar också att bada, men vi är lite olika där. Jag gillar att bada när jag har en uppgift. Apportering, till exempel. Det är en bra uppgift. Bonus, han bara rusar ut i vattnet och börjar simma. Utan varken mål eller mening. Då måste jag följa med, för jag kan ju inte vara sämre än han.
När Bonus fått simma en stund gick matte iväg med honom och kom tillbaka med en dummy. Bonus fick ligga i bilen, för om han ser vad jag gör, börjar han skrika som besatt och DET är inget som får matte på bra humör, kan jag säga! Nä, så han får inte vara med och titta.
Jag har väldigt svårt att hålla mig från att kasta mig i vattnet så fort dummyn landar i vattnet. Fast jag vet att jag inte får göra så.
Tänk att han alltid ska bestämma! Jag får aldrig bestämma något, utom över Bonus. Honom bestämmer jag över och det har jag börjat visa honom. Nu tycker jag att han är så pass stor att han ska lära sig att veta hut. Han kan ju till exempel inte komma och ta mitt tuggben, bara för att han har grävt ner sitt, eller inbilla sig att han kan ta ifrån mig min snuttefilt just när jag är fullt upptagen med den. Nä, då säger jag ifrån på skarpen! Det är rätt kul, för när jag gör det blir Bonus platt som en matta på golvet. Ligger blick still ända tills jag slutar titta på honom. Då smyger han sakta iväg med svansen mellan benen, den lilla mattegrisen. För det är till henne han går. Tror att han ska få tröst, men både husse och matte säger till mig att jag gör rätt som säger ifrån. Men när vi simmar är jag noga med att ha koll på honom. Jag saktar ner och håller hans takt, så att han inte blir ensam i vattnet. Så måste man göra när man är en storebror.
Här på torpet lagar husse oftast mat utomhus och då doftar det så gott. Jag brukar vara med honom i uteköket och erbjuda mina tjänster som provsmakare. Det är tyvärr inte särskilt ofta som han anlitar mig, men jag stannar kvar ändå. När middagen är klar och husse och matte sitter och äter, väntar Bonus och jag på att det blir något lite över till oss. Vi har lite olika tiggstilar. Jag försöker se så blid och vänlig ut som möjligt, så att de inte kan motstå mig, medan Bonus mest ser arg ut och försöker stirra sig till en bit mat. Jag tror att min metod är bäst och mest framgångsrik!
