WT-träning i Agrosofenland

Igår satte sig husse ner med mig och berättade att vi idag skulle till Agrosofenland för att träna. - Då får vi se om du är duktig, sa husse. Jag är alltid duktig, tänkte jag. Vi har bara lite olika definition av ordet duktig, husse och jag man kan ju vara duktig på olika sätt och saker. Till exempel att hinna före husse på kvällen när det är sovdags. Det är jag jätteduktig på. Men husse uppskattar inte att jag är duktig då.

Nu har vi i alla fall varit där och duktig har jag varit. Den här gången är vi helt överens, husse och jag. Jag har varit väldigt duktig! Husse är så nöjd med mig idag, så att jag fick smaka när han putsade fläskfilé. 
 
Vi som var med där var Sol, Viva, Arrac, Chili, Flisa och Hickory. Och alla var vi riktigt duktiga. Chili, Bonus och jag är halvsyskon. Vi har samma mamma. Min matte och Chilis matte tycker att det märks och pratade om att vi har våra dagar. Jag förstår inte alls vad de menar med det. 

I alla fall fick vi göra markeringsövningar på fem olika stationer. Varje gång hittade jag apporten och lämnade den till husse.

Utom en gång, då jag fick syn på matte, som stod en bit bort. Men hon ville inte ha dummyn, så jag gav den till husse i alla fall. Mellan varje station fick jag lägga mig i bilen och vila medan de andra i tur och ordning också fick apportera. Då blev Bonus, som annars mest låg och tjöt för att inte han fick vara med, väldigt glad. Jag tyckte också det var ganska skönt att få vila lite mellan varven. Ibland släppte matte ut Bonus ur bilen så att han kunde hälsa lite på de andra och det tyckte han var kul. Inte så ofta han träffar andra hundar än mig. 

 

När husse och jag var klara med den sista stationen var jag rejält trött. Jag hade fått leta länge efter dummyn, för någon av tjejerna som var med doftade outhärdligt gott och jag kunde känna var hon varit när jag sprang i gräset. 

Nu är jag så trött, sååå trött att jag snart somnar... zzzz

 

Kvällspromenad i storstan

I morgon blir Bonus fyra månader och då verkar det som om husse och matte tycker att det är dags för honom att vidga sina vyer. Precis som jag fick göra när jag var ungefär lika gammal som han är nu. Därför åkte vi in till stan efter att matte kommit hem från sitt jobb.

 

När vi kom fram var det väldigt många människor och bilar, breda gator och ett fasligt oväsen. Men vi tog det med ro, både Bonus och jag. Jag hetsar ju inte upp mig för särskilt mycket och Bonus, han litar ju på mig.

Vi gick över några riktigt stora gator, mycket större än dom vi har hemma hos oss, och vid varje övergång fick vi sitta och vänta. Det är inte direkt Bonus bästa gren – att vänta alltså. Han tröttnade direkt och började skälla på… ja, vad skällde han på? Bilarna? Gatan? Eller stan i största allmänhet? Jag tyckte det blev pinsamt och vädjade till matte att få honom att vara tyst. Ibland lyckades hon.

Sen kom vi ner till en jättestor park och den kände jag igen! Det är den stora, fina parken med så otroligt många människor. De leker, åker på en bräda, kastar tjocka pinnar i gräset och på ett ställe var det många som kastade tunga klot på marken. Och åt! Jisses så många människor det var där som åt! Och det doftade så gott, det tyckte vi båda två. Men plötsligt blev Bonus jätterädd och började skutta runt på alla fyra och ”moffa”. Det låter som ”moff” när han morrar och skäller samtidigt. Det han blivit rädd för var en samling små stenfigurer som stod i en ring på marken. Statyer, tror jag det heter. Jag förstod att det var dags för mig att vara storebror på riktigt, så jag gick fram och luktade på en av dem och då vågade Bonus också det.

 
Vi fortsatte fram till det stora vattnet som ligger vid parken. Där fick Bonus syn på en and och blev genast glad. Han tycker nämligen att det är väldigt roligt med fåglar och gillar att springa efter dem. Den här fågeln låg i vattnet och då tyckte Bonus att han kunde hoppa i vattnet och fånga fågeln där. Men matte fick honom som tur är på bättre tankar och vi kunde fortsätta sick-sacka mellan alla människor och hundar som gick längs med vattnet, precis som vi. På ett ställe satte vi oss och vilade en stund och tittade ut över vattnet.

Och vad händer då, tror du? Då kommer det förstås en and simmande rakt mot oss och Bonus blev alldeles överlycklig! Men matte sa till honom att han absolut inte fick hoppa i och jaga anden. Då låtsades han bli helt ointresserad av anden. Men jag visste allt att han bara försökte luras... Han måste bara bli lite äldre innan han kan lyckas finta bort matte.
 
Efter den lilla pausen, var det dags att vända tillbaka till bilen och det var en bra bit att gå. Vi hade kommit ganska långt på vår promenad nu. När vi lämnat strandpromenaden och korsat en stor gata där det först kom en massa människor på cykel och sen minst lika många bilar, var Bonus trött. Han försökte övertala mig att vi skulle stanna där vi var, men det kunde vi ju inte.

Jag försökte få honom att fortsätta och visade vägen mot bilen. När vi hade gått en bra bit, passerat flera restauranger där människor satt och åt – några hade klappat på Bonus och mig – var vi äntligen över den näst sista gatan. Då upptäckte jag att Bonus inte alls var med. Han och matte stod på andra sidan gatan, för innan de kom fram hade det blivit röd gubbe. Då får man inte gå. Så husse och jag fick stå där och vänta tills alla bilar åkt förbi och matte kunde locka med sig Bonus till oss.
 
Nu har i alla fall Bonus varit med om sin allra första stadspromenad och jag tycker att det gick bra. Och för egen del gick det också bra. Jag åkte hem med nosen full av härliga dofter! Även om jag allra helst är på torpet, är det kul att göra annat ibland. Nu är vi jättetrötta båda två. Och ganska nöjda med dagen.
 
 

Träning och mys

En dag när husse kom hem från jobbet tog han med sig mig och Bonus i bilen. När vi stannade hade vi kommit till torpet. Husse och vi tycker lika mycket om att vara där. När vi kom fram fick jag ett glädjerus och sprang iväg med vår badbalja, med Bonus i släptåg. Sen lekte vi länge!
 
Bonus har förstått nu att badbaljan inte är vår vattenskål, utan att den är till för att bada i. Det gör han ofta och gärna. Lägger sig till och med i den när det är varmt. Det gör inte jag, för mig räcker det med att svalka tassarna.

Vi tränar varje dag nu. Lite av varje, men allra mest sök. Nu har husse gjort det hela lite svårare, för nu ligger apporterna både på land och i vatten. Idag har vi varit iväg och gjort det.

 
Den här gången var det lite knepigt, för en vattenapport hade flutit iväg en bra bit så jag fick verkligen kämpa för att hitta den. Gissa om jag var nöjd när jag hittade den?! Husse också!
 

Bonus fick vara med och titta på och tjöt i högan sky för att inte han fick följa med mig när jag jobbade. Han fattar inte att han är för liten än. Men matte lät honom testa mina dummies och då blev han tyst. 

 
Efter att ha provburit på alla, valde han den som är mest lik en fågel. Den gick han och bar på och verkade väldigt nöjd med sig själv. 

När jag var klar med mitt sök, tog husse fram en påse som jag visste att vi hade tagit med när vi åkte. Då var jag väldigt intresserad av påsen, som luktade väldigt gott. Jag skällde på husse och ville att han skulle visa vad som fanns där, men han sa att jag fick vänta till sen. Bonus fattade i vanlig ordning ingnting  

I påsen låg det en and, som matte la ut på skogsvägen, gömd i lite högt gräs. Sen gick hon vidare en bit bort och stannade där. Bonus och jag var kvar hos husse, på andra sidan om anden. Då kopplar husse loss BONUS samtidigt som matte ropar på honom! Gissa om jag trodde att de blivit helt galna?! Det är ju JAG som är apportören i den här familjen! Bonus rusade iväg till matte, passerade anden i racerfart... men vände och plockade upp anden innan han fortsatte mot matte. Och sprang förbi henne. Ha!! Det kunde hon gott ha när hon dissade mig. Men Bonus är ju rätt fjäskig av sig, så han kom ju fram med anden till matte i alla fall. Sen var det äntligen min tur och jag visade husse att jag minsann kan! När jag vill... 

Men vi tränar inte alltid. Vi myser också, husse och jag. Då kryper jag gärna upp i hans knä för det är mysigt, tycker jag  

Ibland myser jag lite med matte också. Oftast när det står mat på bordet, för det brukar vara just då som jag tycker extra mycket om min matte!

 
Nu har vi firat midsommar och det var riktigt tröttsamt. Både Bonus och jag behöver ta igen oss lite, innan vi tar en tur i skogen igen. 
 

Om

Min profilbild




RSS 2.0