Sixten, spår och vattensök
Nu har vi varit på torpet igen! I flera dagar. Det är så skönt att vara där och numera har jag ju dessutom en lillebror att leka med. Och leker - det gör vi. Nästan hela dagarna. Det är bara ibland som vi lägger oss ner och kopplar av en stund.
Fast, det är klart - Bonus sover ju en hel del. Han kan faktiskt somna lite varstans.
När vi åker till och från torpet tar det ganska lång tid och då sover Bonus jämt. Jag skulle också göra det om det inte vore för att han ligger och brer ut sig, utan någon hänsyn till mig. Nu har det blivit bättre i och med att vi har fått en ny och större bur att ligga i, men jag sitter mest och längtar tills vi är framme. Då vill jag ut fort!
Den här gången fick vi sällskap av Sixten och hans matte. Det var jättekul, för nu fickjag ju en jämnårig att leka med. Fast Bonus hängde oss i hasorna hela tiden. Han ska alltid vara med och bråka med oss. Bits gör han och skäller gör han också. Sixten tyckte han var jättejobbig.
Men jag förstår att Sixten var trött på småungar. Han var med oss förra helgen, sen har han tillbringat tre dygn med fyra åttaveckorsvalpar, innan han kom till oss igen. Man kan ju bli småbarnstrött för mindre!
Sixten gillar min husse. Det är något jag inte är helt bekväm med, men jag har insett att jag måste dela med mig av min husse. Framförallt till Bonus, men även till andra. Husse är nämligen väldigt förtjust i Sixten också, så det är ömsesidigt.
Men jag vet att jag är nummer ett för husse! Så det så.
Matte hann med ett gruppfoto innan Sixten och hans matte började packa bilen och åka tillbaka till Skåneland, där han bor. Men vi kommer att ses snart igen. Lite senare i sommar ska vi bo ihop igen, när det är Tollarspecial.
När Sixten hade åkt, trodde jag att Bonus ville leka kurragömma. Det gick inte så bra, för han verkar tro att det räcker med att gömma huvudet för att ingen ska se honom. Sen förstod jag att han hade somnat. Troligen av ren utmattning. Det är nog jobbigt för en småunge att hänga med oss stora grabbar.
Jag lät honom vara och gick iväg till matte, som gav mig ett djupfryst märgben. Det var gott och svalt. Det behövdes verkligen något svalkande, för fy så varmt det har varit. Och vem tror du kom rännande efter bara tio minuter och ville ta mitt märgben?
Eftersom han inte gav sig, blev jag för ovanlighetens skull riktigt arg och fräste till ordentligt. Tror du han blev rädd? Men han höll sig undan i alla fall.
Annat vi har sysslat med de här dagarna är att både Bonus och jag har fått gå spår. Jag är duktig, säger husse. Men lite väl snabb. Bonus, däremot, fattade ingenting. Men han blev jätteglad när han hittade en rådjursklöv under en buske, så nu tror han säkert att det växer sådana under buskarna. Fast det var ju allra första gången för hans del, så det kan ju bara bli bättre.
Vi har vattenapporterat också. När Sixten fortfarande var kvar, åkte vi iväg till en sjö där vi varit förut. Det var kul. Sixten är jätteduktig i vattnet och fast han missade var dummyn landat, hittade han den efter lite letande. Sen simmade han till sin matte och gav henne dummyn så fint. Så gör inte jag! Jag simmar ut, hämtar dummyn och springer sedan fram och tillbaka i vattnet ända tills husse inte alls ser ut att tycka att det är lika kul som jag tycker. Då får han dummyn.
Bonus är ganska bra på att simma och hämta saker i vattnet, men han verkar tro att man måste dyka och stoppa hela huvudet under vattnet. För det är så han gör. Eller så har han hört att Ludvig har tagit Baddaren och också hoppas på att få ett sånt märke. I alla fall blev han blöt. Väldigt blöt!
Efter att Sixten åkt hem, åkte vi till en annan sjö. Där fick jag göra ett vattensök och det var riktigt kul. Jag satt riktigt stilla ända tills husse gav mig söktecken och då rusade jag iväg och började söka av vattnet. En gång lämnade jag apporten lika fint som Sixten. Mest för att visa husse att jag visst kan. Om jag vill. Just den gången ville jag det.
