Kattmat

Alltså... min matte. Vilken tröttmössa! Och så tror hon att jag är en katt! Vi fick en påse i brevlådan. Den innehöll mat. Kattmat. Och det tror matte att jag vill ha. Så dumt!
 
På morgnarna vaknar jag klockan 6 och då brukar husse gå ut med mig. Men matte... hon bara ligger och trynar. Speciellt på helgerna. När husse och jag kommer in, springer jag direkt in i sovrummet och hoppar på matte så att hon vaknar. Sen sätter jag mig vid tunnan där min mat finns och väntar på min frukost, medan snålvattnet rinner. Men matte - hon bara sover. 
Då lägger jag mig också och somnar om. 
 
Sen, när jag sovit klart, talar jag om för matte att det är dags att gå upp 
 
och så brukar jag ta med min godisboll till husse så att han ser att den är tom och behöver påfyllning. 
 
Den här veckan har vi inte tränat så mycket. Därför blev det desto roligare när vi åkte till skogen och tränade dirigeringar idag. Husse blev väldigt nöjd med mig och då mår jag bra. 
Matte plockade pluspoäng idag, för hon köpte en fotboll till mig. Den ska jag ha på torpet, men jag tränade lite redan idag. 
 
Nu är jag trött och ska ladda batterierna, för i morgon ska vi på utflykt. Det har matte lovat!

Stadsbesök

Nu har det varit helg igen och den här helgen har vi inte tränat apportering alls. Inte en enda gång. Men vi har gjort annat. 

Det började med att vi tog det lugnt på morgonen. Matte och jag var ute tidigt, men sen gick hon och la sig igen och jag hittade husses ena strumpa att leka med. Fast jag var också trött, så jag vilade lite istället. Men strumpan hade jag kvar, så att jag var beredd när jag blev pigg igen.

 
Sen bestämdes det att det skulle bli ett stadsbesök. Social träning, kallar matte det. Vi har gjort det förut, men nu var det ett tag sen. Sagt och gjort. Vi började med att åka pendeltåg. Det har jag gjort förr och det gick bra den här gången också. När vi kom fram började vi promenera längs den stora gatan. Oj, så många människor det var där! Vi gick på en bro, där jag tyckte att det var passande att kissa på staketet, men husse hejdade mig och sa att det fanns människor som gick på gatan nedanför. Och?? Jag förstår fortfarande inte vad han menade med det. 
 
Bland de första vi mötte var en annan tollare, så jag funderade för ett ögonblick på om vi möjligen var på väg till en släktträff. Men den tanken slog jag snabbt ur hågen då nästa hund vi mötte var en fransk bulldog. Inte mycket släktskap där...

I alla fall så kom vi så sedan fram till en hög pelare mitt i gatan. När vi passerat den var det väldigt många människor och trångt att gå, men oj vad det doftade gott av mat längs den gatan.

 
Så småningom kom vi fram till en slags park utan gräs och när vi gått igenom den kände jag doften av vatten. Vi korsade gatan och sen såg jag dem. Fåglarna! Som den fågelhund jag är, började jag genast studera dem. Det var änder, svanar, sothöns och lite annat fjäderfä. Och alla levde! Hemma hos oss ligger de stela, kalla och hårda i en låda. Inte alls lika spännande som här. 
 
När vi tittat klart tog vi tunnelbanan hem igen. För att komma till tåget fick vi åka hiss långt ner under marken och sen hitta en vagn där hundar får åka. 

Då började jag bli lite trött i mössan. Och när vi äntligen kommit hem igen somnade jag som en stock. Något får mig att tro att det var avsikten med hela utflykten, för medan jag vilade mig, höll husse och matte på med att rensa ut saker som skulle slängas. Jag hade gärna hjälpt till, om jag bara orkat. 

 

Idag har jag hittat två nya leksaker. En bil som jag hade jättekul med, så länge den var hel. När den plötsligt gick sönder, tog matte den.

 

Sen hittade jag Bosse, mattes gamla nalle, när jag var med i källaren och rensade där. Bosse höll inte ihop så länge, men så var han ju väldigt gammal. Säkert hundra år.

 
I eftermiddags var vi på kalas. Ludvigs pappa fyller år och jag fick vara med. Tre ballonger pangade jag och så var jag ute med barnen och spelade fotboll. Det var väldigt kul. 

Nu är jag ganska nöjd och lite småtrött. Hoppas att det blir en tidig kväll idag så att jag vaknar utvilad i morgon.

 


Ordning och reda

Inte för att jag kan förstå hur det ens är möjligt, men faktum är att jag ibland blir bortglömd. Ja, det är helt sant! Det finns dagar då husse går iväg till jobbet utan mig och det kan bara bero på en sak: han har glömt bort att jag ska följa med.
Jag brukar försöka fånga hans uppmärksamhet genom att titta efter honom i fönstret, men han tittar aldrig upp så att han kan se mig. Om han hade gjort det, skulle han ju ha kommit på att han glömt något. Mig, till exempel.

 

Nu är ju det här sällan någon katastrof, eftersom matte är hemma ibland när han går. Om hon inte är det, lägger jag mig innanför ytterdörren så att INGEN kan missa mig när de kommer hem. Speciellt inte husse. Han skäms nog lite då, tror jag.

Har jag berättat att jag är bra på att städa? Matte har lärt mig städa och från början var det nog tänkt att jag bara skulle städa när hon sa ”städa”. Men det säger hon så himla sällan, så jag städar i alla fall. Utan att matte ber mig. Jag gillar när det är ordning och reda. Ett rum som jag gillar att städa i, är badrummet. Där finns det en del att göra. På morgonen, när matte håller på och fixar till sig innan hon går till jobbet, håller jag henne sällskap där. Och det är då jag ser vad som behöver göras.

 

Igår, till exempel, hade pallen som står under ena skåpet hamnat snett, så jag tog fram den och ställde ner den i hallen. Som tur var kom matte och tyckte att när jag ändå hade hämtat pallen, kunde vi lika gärna leka ”target-leken”. Den är väldigt kul! Då ska jag ställa mig med frambenen på pallen när matte säger "target" och sen snurrar jag runt pallen genom att flytta på bakbenen medan frambenen är kvar. Det går riktigt bra nu.

 
I morse var jag inne i badrummet igen medan husse och matte satt och drack sitt morgonkaffe. Det var tur att jag gick in där, för toalettpappret var nästan slut och det behövdes en ny rulle, så jag tog med mig den nästan tomma rullen ut i köket för att visa dem hur illa det var ställt.
 

Jag fick mycket beröm för att jag är så flitig med att hålla ordning och de tyckte att det var jättebra att jag berättade att pappret var slut, så att de kunde sätta dit en ny rulle. Undrar just vad de skulle göra utan mig…

Det är inte alltid jag städar. Ibland underhåller jag husse och matte med musik. Det har jag börjat med efter att jag fick en haj av chefen. Husses och min chef, Lena. Hon är bra. Ingen annan chef har gett mig present, men den här gjorde det. En haj, som inte skulle gå sönder i första taget. Kan säga att den som påstod det hade fel. Hajen har ett större gap nu och så ser det ut som om den har fradga. Men det gör inget, för det går att spela ändå.

 
Inuti hajen finns en pipare som låter lite olika beroende på hur hårt och fort man biter. Så när jag kommer igång ordentligt blir det en liten konsert för den som vill lyssna. Och förstås även för den som inte vill lyssna. När jag tänker på det, så var det faktiskt ganska länge sedan jag spelade. Eller ens såg hajen. Tänk om den har försvunnit?!

Nä, nu är det dags att städa lite igen. Både husse och matte har drällt saker omkring sig lite här och var. Så kan det inte se ut här hemma! Som sagt: vilken tur att de har mig!


Om

Min profilbild




RSS 2.0