Vetekudden

Den här helgen har varit ganska körig. Vi har haft fullt upp, både Bonus och jag. Det började kanske lite tokigt i och med att Bonus hittade mattes vetekudde. Den brukar hon värma i microugnen när hon har lite extra ont i ryggen eller nacken och så lägger hon den där det gör ont så att det blir varmt och skönt. Det går inte längre.

 
Bonus klarade sig ganska länge med det där buset. Det var först när husse och matte skulle gå och lägga sig, som matte klagade över att det var så mycket grus på golvet bredvid sängen och hon undrade hur det hade kommit dit. Sen tände hon lampan.

Det låg vetekorn precis överallt. Och i sängen låg vetekudden, som innehöll betydligt färre korn än den gjort när den var ny och otuggad. De allra flesta vetekornen hade hamnat i sängen, så husse kom med dammsugaren och dammsög hela sängen och hela golvet. Exakt när Bonus gjorde det där buset, vet ingen, men JAG var i alla fall inte inblandad. Jag gör inte sån’t längre. Jag har avancerat till att sno mat från köksbänken. Men bara ibland.

I lördags började dagen med lite morgonmys, då Bonus tvättade mina öron. Han får göra det ibland när jag fortfarande är för trött för att stiga upp ur sängen och inte vill leka.

 
Sen fick husse och matte för sig att miljöträna oss. Egentligen var det väl Bonus som behövde det, men jag hängde med i alla fall. Först tog vi en promenad längs med vattnet och kom sen fram till hållplatsen för tvärbanan. Det är ett tåg som bara åker på marken, som en spårvagn. När tåget kom, klev vi på och satte oss allra längst fram, precis bakom chauffören.
 
Efter tre stationer hade Bonus börjat tröttna på att sitta på golvet och försökte sätta sig på platsen bredvid matte, men det fick han inte. Då hoppade han upp och satte sig i mattes knä, så att han kunde titta ut. En stund till gick det bra, men sen började han tröttna på det också och protesterade högljutt. Själv låg jag på golvet hos husse och tyckte att Bonus var lite pinsam. Speciellt när han började yla. Till sist la han sig ner, med mig som huvudkudde och jag lät honom göra det. Då slapp jag i alla fall höra honom tjuta.
 
När vi till slut gick av, var vi på ett ställe där varken jag eller Bonus varit förut och det var spännande. Många nya dofter och ställen som vi gick förbi. Efter en lång promenad, som enligt matte var 6 km, kom vi fram till något som heter Södra station. Där skulle vi åka pendeltåget hem, hade husse och matte bestämt. Men det gick inga pendeltåg i lördags. Då fick vi vänta på en buss istället.

När vi åkt buss en stund – och då kan jag säga att vi var rejält trötta vid det här laget – somnade Bonus, just som det var dags att kliva av. Matte fick väcka honom och alldeles yrvaken vinglade han av bussen. Nu var det dags att åka tunnelbana hem igen.
 
När vi gick av vid vår station, fick vi vänta på att en hiss skulle komma långt, långt uppifrån. Då fanns det mycket spännande att titta på under tiden. Det fanns trappor som åkte av sig själva, som var väldigt spännande.

Väl hemma igen var vi verkligen trötta efter den där utflykten och när det blev kväll förstod jag varför vi gjort den. Husse och matte skulle gå bort och lämna oss ensamma hemma. Och vet du vad? Det gjorde absolut ingenting! Vi sov hela tiden som husse och matte var borta och orkade inte leka alls.


Kommentarer
Postat av: Gen

Säger åter igen den gulligaste blogg jag har läst dessa underbara hundar <3 <3

Svar: Tack! Det är roligt att du uppskattar bloggen. Och ja, hundarna är verkligen fullkomligt underbara. Och väldigt roliga!
Pajas

2017-10-23 @ 17:38:58

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Om

Min profilbild




RSS 2.0