Mattegrisen Bonus

Min lillebror Bonus är en riktig mattegris! Han ska alltid vara där hon är, utom när han vill ligga utanför huset och spana. Då kan han vara själv. Annars vill han helst vara där matte är. Gärna på henne.
 
Jag är ingen mattegris. Jag gillar att vara med alla och är alltid lite olycklig om inte alla är samlade. Men om jag ska vara gris, får man väl säga att jag är en hussegris. Fast inte på samma sätt som Bonus är en mattegris, för jag ligger inte på husse och sitter inte så ofta bredvid honom eller i hans knä. Fast på morgnarna är det matte jag föredrar. Då gosar jag med henne och gör kullerbyttor i sängen. Hon är inte så jätteförtjust i det, men låter mig hållas och det är ju snällt av henne. Ibland försöker jag gömma mig för matte, så att hon inte ser att jag är kvar i sängen, fast hon bett mig gå ner. Men jag har hittills inte hittat något bra att gömma mig i.
 

Ibland myser jag med Bonus. Egentligen är det han som myser med mig, för jag brukar alltid vara först i säng. Bonus ska ju alltid vänta in matte innan han kommer och för det mesta sover han på golvet eller under sängen. Ibland sover han i ”sin” (självutnämnda) säng i vårt gästrum, tillsammans med någon av gosehundarna, eller i soffan i allrummet. Det skulle jag aldrig göra! Jag vill vara med husse och matte. Gör det mig till en husseochmattegris på nätterna?
Men, som sagt – ibland vill lillebrorsan vara nära mig och då får han förstås det!

 

Jag tycker om att hjälpa till och speciellt kul är det att hjälpa till med tvätten! Nu, sen vi flyttade till gården, brukar vi hänga tvätten på tork utomhus och då är jag förstås också med. Men först måste tvätten in i maskinen. Det fixar jag efter att matte har sorterat ut vad som ska in där.

 
 

Sen, när matte har tagit ut det som har tvättats, hjälper jag till med att ge henne plagg efter plagg. Då känner jag mig väldigt nyttig! Bonus däremot, är helt ointresserad av det där. Han går helst omkring och luktar på gräset och letar saker som han kan leka med.

 
 
Här om dagen gjorde husse och matte eget godis åt oss. De hade köpt grishjärta som de kokade och sedan torkade i vår torkapparat. Då var jag väldigt noga med att övervaka det hela, för här skulle minsann ingen komma och ta ifrån oss det goda!
 

Tanken var att det godiset skulle vara extraordinärt godis att använda som belöning när vi tränar. När ska de lära sig? Jag äter inget godis när jag tränar! Det borde de ju veta vid det här laget. INGET lockar mig när jag håller på med olika apporteringsövningar, eftersom jag tycker att var sak har sin tid. Jag kan äta godis precis när som helst annars, men inte när jag tränar eller ska lära mig nya saker. Jag vet att husse tycker att det är jättedumt, men nu är det så.

Jag är också noga med att göra kvalitetskontroller av vår mat, så varje gång som husse fyller på tunnan där vår mat finns, är jag på plats och kollar så att det smakar som det ska. Det gäller att äta fort, fort för maten bara forsar ner i tunnan och innan man vet ordet av, ligger locket på igen.

 

Apropå mat, så brukar jag försöka byta till mig lite mat när husse och matte äter. De har också jättegod mat och det är inte särskilt ofta jag får smaka på den. Därför har jag nu börjat med byteshandel, men det är inte lätt!

  
 

Fast jag försöker med allt – från skor och skohorn till mer avancerade saker, som grytunderlägg, glasögonfodral och till och med senaste katalogen från Biltema, som husse tycker om att titta i – så funkar det inte.

Men jag kommer inte att ge upp! Det här huset är fullt av prylar och rätt som det är hittar jag säkert en sak som gör att jag får mig en smakbit av husses mat!


Vattenträning -det bästa jag vet!

(null)


Äntligen har det blivit lite svalare nu och då kan man träna lite ordentligt igen. Husse och matte tog fram fyrhjulingen för några dagar sedan och åkte iväg med den, medan Bonus och jag fick springa vid sidan om. Var det bussigt, eller?? Men det är väl så att de inte orkar springa som vi, så då är det nog bättre att de åker istället. Bonus och jag gillar ju att springa i skogen, så det gjorde inte så mycket.

(null)


När vi kom hem fortsatte husse med sitt evighetsbygge – verandan. Den blir väldigt stor och väldigt fin och Bonus lägger sig gärna mitt på den så att han har uppsikt över vad som händer runt omkring honom. Själv hamnade jag på fel sida om stängslet som avskärmar den gamla delen från den nya och som dessutom markerar åt oss "hit, men inte längre".

(null)


Jag tror mig veta varför jag fick vara på den sidan om staketet. Vi har nämligen en massa människor här just nu som klättrar omkring på taket till vår loge. Jag upptäckte förut att de sitter och äter inne i logen och när de har ätit klart, brukar det ligga kvar lite mat på bordet… och ja, du fattar va?!
Tyvärr upptäckte matte det och nu står jag under ständig övervakning. Så typiskt!

(null)
                            

Vi har varit och tränat vid vatten igen, tillsammans med de där söta tjejerna som gör Bonus alldeles snurrig i skallen. Nästan så han glömmer bort vad apportering är, fast det är det bästa han vet. Själv är jag faktiskt mer intresserad av att vara i vattnet och hämta saker, än tjejerna. Just då, alltså! Efter att ha väntat väldigt länge i bilen, blev det till slut min tur! Husse ville göra ansmygning till tollingnätet, men han gick så fruktansvärt långsamt så jag fick verkligen anstränga mig för att hålla mig nära, men tollingen gick bra.

(null)


(null)


Sen blev det dags för vattenmarkering! Med skott! Du, jag tror jag var i vattnet innan dummyn hunnit plaska ner i vattnet! Det var jättekul!! Husse tyckte inte samma som jag, men det struntade jag i. Vi gjorde det en gång till: skott, kast, plask (jag), plask (dummyn). Men jag lämnade i alla fall av till husse utan ärevarv!

(null)


På kvällen när vi kommit hem igen, var jag riktigt trött och somnade innan husse och matte hade hunnit i säng.

(null)


Dagen efter hände det något konstigt! Fast det var en söndag, gick vi upp tidigt och tog en promenad. Det hör inte till vanligheterna. Sen blev Bonus och jag instängda i huset, precis lagom till när det började komma bilar hit. I bilarna fanns det hundar. Svarta hundar. Ja, en gulaktig fanns det också. Och alla skulle vara på VÅR mark och träna! Bara sådär. Bonus och jag var verkligen inte nöjda med den förmiddagen och vi följde noga deras förehavanden på håll.

(null)


Jag kan verkligen inte fatta hur husse och matte kan tillåta andra att komma hit och träna, utan att vi får vara med?! Men det är faktiskt en hel del saker som de gör och som vi inte förstår oss på.

Helgen slutade i alla fall bra, för när de andra hundarna åkt härifrån, var det vår tur. Varsitt sökarbete och mys med husse och matte på kvällen blev en bra kompensation!

 




Oflyt!

Ibland blir det inte som man tänkt sig. Som när jag har hamnat i finkan och ska smita ut via luckan som går till hallen, eftersom jag helst inte sitter i finkan. Då har någon (säkert matte) placerat en stor trälåda där, så det är bara min nos som kommer ut. Det tycker jag är riktigt dålig stil!
(null)

Typiskt nog händer det där alltid när det är något spännande på gång, som jag vill kolla upp eller vara med om. 

Att bli utestängd har blivit allt vanligare de senaste dagarna. Det har flyttat in fåglar under logen som ska ge oss ägg och efter en första kontakt mellan mig och dem var det kört. Jag blev utestängd! 
(null)

Idag kom husse och matte hem med fyra fåglar till och när de var inne hos dem, passade jag på! Öppnade dörren, för det kan jag ju, och sprang rakt ut i  hönsgården med Bonus i släptåg. Jisses vilket oväsen det blev!! Det flaxade hönor och fjädrar överallt och mig lyfte husse ut ur huset snabbare än jag kommit in. Matte kom med Bonus strax därpå. Jag har aldrig sett dem så arga!! Det blev förstås raka spåret in i finkan igen...
Jag fattar inte riktigt hur de vill ha det. Ska vi hämta fågel, eller inte?

Nu tränar vi varje dag och både Bonus och jag är väldigt nöjda på kvällarna. Vi tar varsin gosehund och myser med, medan husse och matte sitter och planerar vad vi ska hitta på nästa dag. 
(null)




Om

Min profilbild




RSS 2.0