Vem har dragit ur proppen?

Nu känns det verkligen att det är semester! Husse och matte har inte alls bråttom upp på morgnarna och det har inte heller Bonus och jag. Det är först när vi sagt god morgon till varandra som vi tycker att det är dags att gå ner i köket för att få frukost. Vi brukar kramas en stund på morgonen, innan vi kliver upp.
 

Idag har vi varit inne nästan hela dagen. Det är alldeles för varmt ute och ingen orkar göra något, även om jag gärna vill leka med frisbeen. Det får jag inte för husse och matte. Dom säger att vi kan bli sjuka om vi springer och jagar den i den här värmen. Till och med min hund tycker att det är varmt!
 
Det är bara husse som är ute och jobbar med sitt verandabygge. Matte tycker han är galen, som står och jobbar i den här värmen, men husse fortsätter ändå. Han gillar nog att vara galen. Och så gillar han att bygga verandor. Det gör han nästan varje sommar.
 
Igår var vi och hälsade på hos min lilla människokompis Ludvig. Det var kul. Vi badade tillsammans, matte, Ludvig, Bonus och jag. Husse stod på land och kastade apporter till oss. Eftersom Bonus och jag alltid vill lämna samma apport, blev det en kvar ute i vattnet. Eftersom det blåste lite, flöt den iväg ganska snabbt, så husse sa: ”Nu Pajas, får du visa vad du går för. Nu blir det vattendirigering!” Och tänk, jag klarade det, fast den låg ganska långt från land. I alla fall sådär en 50-60 meter. Då fick jag mycket beröm av husse när jag kom tillbaka.
 
En kväll för några dagar sedan var vi ute och tränade. Det var härligt! Både Bonus och jag övar mycket på stadga och passivitet. Därför hade husse och matte med sig ryggsäckarna så att de kunde sätta sig ner och göra ingenting en stund. Vi var inte på samma ställe, men kunde se varandra och det var en extra störning, eftersom vi inte vilade samtidigt. När jag vilade höll Bonus på med ett sök och jag fick bara sitta där och titta på. Det var inte jättekul, men nyttigt. Säger husse, alltså! När vi var klara och satt och kopplade av i skuggan, ville husse prata allvar med mig.
 
 - Du måste sluta med ditt ärevarv varje gång du hämtar in den första apporten. Du lämnar ju alla andra så fint, sa han.
Vi är inte riktigt överens där, för jag tycker att mitt ärevarv liksom har blivit mitt signum. Det är inte alla hundar som har ett sånt, så jag sa till husse ”jag hör vad du säger” och så la jag till i tysthet ”men jag gör som jag vill i alla fall”.
 
En dag var vi iväg till dammarna och tittade hur det ser ut där nu. Det var konstigt. Någon måste ha dragit ur proppen så att vattnet runnit ut, för inte ens i den djupaste dammen fanns särskilt mycket vatten. Bonus hoppade i ändå och i mitten var det faktiskt simdjupt fortfarande, men väldigt lite vatten kvar.
 
Annars var det länge sedan vi var vid dammarna och det är väl förmodligen för att någon har dragit ur proppen. Jag hoppas att den som gjort det kan sätta tillbaka proppen så att vi får ordentligt med vatten igen.
 

Bonus brukar bada i sin bassäng som står utanför huset. Jag tycker det är lite barnsligt, så jag låter honom hållas själv i den bassängen. Han är faktiskt ganska duktig på att hålla sig sval. Mycket bättre än jag är. Han ligger aldrig i solen, utan letar upp skugga och vill han ha det riktigt svalt, går han och lägger sig på sitt favoritställe – duschen.

 
Jag brukar också hamna i duschen ibland, men det är inte frivilligt – det får du inte tro! Nä, det är med milt våld som jag blir inföst där och förnedrad.
 
Men i efterhand måste jag motvilligt medge att det är ganska skönt att bli lite avsvalkad med vatten. Bonus, den dåren – han ligger ner och njuter av att bli duschad! Den grabben saknar helt värdighet.
 
Nu hoppas jag på att det blir som husse sa tidigare idag - träning i kväll, när det blivit svalare.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Om

Min profilbild

Pajas




RSS 2.0