Försvunna
Plötsligt var de bara borta! Husse och matte, alltså. Det hela började med att Sandra kom och hälsade på hos oss. Det var kul, för hon hittar alltid på saker med oss. Kastar frisbee, t ex.
Morgonen efter att Sandra kom, åkte vi alla iväg med bilen. Husse och matte hade med sig en stor väska, så jag hoppades på att vi skulle åka och köpa mat åt oss. Men när vi stannade, var det bara husse och matte som lämnade bilen. Vi och Sandra åkte
hem igen och välkomnades av familjen kanin, som är hur orädda som helst nu. Antagligen för att vi struntar i dem. I alla fall för det mesta.
Bonus och jag sitter hellre framför dörren till rummet där bollkastaren och frisbeen ligger. Där kan vi sitta nästan en hel dag och vänta på att någon, inte så trögfattad människa, ska komma och leka med oss.
Eftersom Bonus har gjort illa sina övre trampdynor av allt sladdande efter bollen, blev det inte någon lek med den för att trampdynorna skulle läka och bli bra igen.
Istället fick vi leta godis på marken, för att ha något kul att göra och det är en aktivitet som vi tycker om.
När det blev kväll ville Bonus passa dörren, om husse och matte skulle komma tillbaka igen, så han la sig i trappan. På så sätt kunde han ha koll både på dörren ut och på Sandra och mig, som tänkte sova i sängen istället för trappan.
Nästa dag var vi ute på en promenad i terrängen och visade Sandra vart man kan gå. Vi trodde förstås att vi skulle till dammarna, men dit fick vi inte gå, fast det var så varmt. På väg tillbaka hem sprang vi fortare än Sandra och när hon
kom fram var vi också borta. Precis som husse och matte! Då visslade Sandra inkallningssignalen, men det struntade vi i. Vi var upptagna av att bada!
När vi kom hem igen såg Sandra precis ut som matte gör ibland, när hon inte är helt nöjd med oss. Sen blev det finkan!
Jag tänkte att det inte spelade någon större roll, eftersom jag kan gå in via luckan och sen gå ut genom dörren, som var öppen. Men där blev jag lurad!
Någon hade satt ett galler för, så jag kunde inte alls komma in. Snopet värre!
När vi hade torkat fick vi komma in och softa tillsammans med Sandra. Vi kollade på en film, men den var tråkig, så jag sov istället.
När det blev sängdags var Bonus och jag först i säng. Ja, Bonus leksakshund också, förstås. Den ska han alltid ha med sig i sängen. Sandra kom sist och fick ta den plats som var kvar. Så är reglerna hos oss, låtsades jag. Det kunde jag ju göra när inte
husse och matte var där.
Dagen därpå sa Sandra att husse och matte skulla komma hem och att vi borde dammsuga lite. Sagt och gjort - vi hjälptes åt, Sandra och jag. Bonus gillar inte att städa så han höll sig undan.
Sent på kvällen var vi och hämtade husse och matte och egentligen var jag jätteglad. Men jag var lite sur för att de åkt iväg och lämnat mig hemma. Speciellt husse var jag besviken på, så när det blev sovdags, valde jag att sova hos Sandra. Det kunde
han gott ha!
