Konsten att sabba en picknick

Vi har en kohage. Det är inte våra kossor som är i den, för vi har lånat ut den till en granne. Matte är väldigt förtjust i den, så när korna har gått hem till sig på eftermiddagen, gillar hon att vara där ibland. 
Den här helgen har vi haft gäster och när de kom, gick vi alla ut i kohagen för där skulle husse, matte och de som kommit på besök ha en liten picknick. 
(null)
 
Precis innan de slog sig ner på filtarna fick jag en idé! OM det eventuellt fanns kossor kvar i hagen, behövdes en förklädnad så att de inte gav sig på mig. Så jag hittade en ganska nygjord kobajsblaffa som jag gned in mig med.
 Vilket liv det blev!!
Husse ropade på mig som besatt och efter en liten stund lydde jag och kom till honom. Men då blev de som galna och sa åt mig att gå därifrån. Jag fick gå och lägga mig en bit ifrån dem och stanna där. Usch och fy vad det luktar, sa de. Själv tyckte jag att det var lite cool förklädnad. Fast flugorna hade jag gärna sluppit. 
Så där fick jag ligga och på avstånd titta på när de pick-nickade. 
(null)
 
Men det gjorde inget, för det fanns inget att äta, bara dricka. Bonus var i alla fall bussig och kom och höll mig sällskap!
(null)
 
När vi kom tillbaka hem igen åkte jag raka spåret in i duschen och blev ordentligt tvättad med schampo. 
Nu har det varit varmt så länge att vattnet i våra dammar nästan har tagit slut. Bonus försöker ändå bada i det lilla som finns och då blir även han offer för mattes iver att schamponera oss. 
(null)
 
 Jag tycker att det inte gör något om man är lite smutsig ibland, men där är vi inte så överens, matte och jag. 
En sak som är riktigt bra är att vi kör träningspass nästan varje dag nu. Inte så långa, men det räcker bra ändå. Mycket markeringsträning blir det och det är nog för att matte har anmält Bonus til ett working test på tollarspecialen. Idag var sista dagen för anmälan, så hon väntade in i det sista med att bestämma sig. Det tråkiga är att jag inte får vara med i år, så nu får vi inte veta om jag slå mitt personbästa. Husse är tydligen engagerad i det där testet, så han hinner inte med mig i år. En enda grej får jag göra - utställningen. Hur kul är det??!! Så det blir som förra året fast tvärt om. Jag är med på utställningen och Bonus gör working test. 
I alla fall är det kul att träna. Utom idag. Då kom matte med en svart liten fågel som hon ville att vi skulle apportera. Helt galet! Den luktar ju pyton. Bonus såg ut som om det var ett dåligt skämt och själv låtsades jag inte se den. Men matte gav sig inte.
(null)
 
Till slut bar vi på den ett par meter var och då blev matte sådär fånigt lycklig och sa att vi var jätteduktiga! En sak är säker - det är lätt att göra matte glad, även om det ibland smakar lite illa.
 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Om

Min profilbild




RSS 2.0