Vi hjälps åt
Man ska ta hand om och hjälpa varandra. Det gör vi i min flock. Bonus brukar t ex tvätta mig på huvudet, eftersom det är svårt för mig att göra det själv.
Själv brukar jag hjälpa till när husse och matte använder snabeldraken. Den där som brummar och blåser luft åt fel håll. Jag tycker det är jättekul! Det gör varken husse eller matte. Där är vi olika. Oftast säger de: Nej, Pajas! Låt bli!! Då gör
jag det. Ibland. Men bara en liten stund.
Bonus gillar inte snabeldraken. Han är rädd för den och håller sig undan så gott han kan. Men kan inte låta bli att kika lite.
Han håller hellre utkik på gatan där vi bor. Kommer det någon hund som inte hör hemma här, säger han ifrån. Den enda som enligt Bonus hör hemma här, utöver han själv, är jag.
Ibland tröttnar Bonus på att hålla utkik. Då hämtar han sin vikarie, baxar upp den i sängen och så får han göra jobbet istället. Då är det tystare.
Men, som sagt - i vår flock hjälps vi åt! När husse lagar mat brukar vi hjälpa till med att smaka av maten så att det blir gott. Husse snålar lite med avsmakningen, men vi lämnar inte köket när han är där.
Jag har ansträngt mig för att hjälpa till att packa också! Det är ju samtidigt ett sätt att säkerställa att inget glöms kvar här, när vi flyttar. Bonus orm, som vi båda gillar, fick nästan plats i en låda som jag hittade i köket.
Och toapapper får vi inte glömma!! Hur skulle det se ut om det saknas toapapper i vårt nya hus?
Som tur är, består inte hela dagarna av att hjälpa till hemma. Vi får ju komma ut och leka också! Även då hjälps vi åt, Bonus och jag. Matte kallar det tandemapportering.
