Brännmärkt

Ibland har jag verkligen otur! För någon vecka sedan hade husse stekt bacon och lämnat kvar stekpannan på spisen. Sen gick han och jag var ensam kvar i köket med en stekpanna som doftade underbart gott! Jag kunde bara inte låta bli att stoppa ner nosen i stekpannan. Aj, vad ont det gjorde! Men jag sa inget, för då hade jag ju blivit avslöjad. Någon dag senare såg husse att jag såg konstig ut på nosen. 
(null)

Idag har vi varit hos veterinären bara för att kolla så att det inte var något annat än en brännskada. 
(null)

Hon trodde också att det var en brännskada och skrev ut en salva som husse och matte ska smörja in min nos med, utan att jag äter upp den. 
När vi gjorde ett sökarbete i skogen idag, lossnade sårskorpan och nu har jag har ganska ont och tycker synd om mig själv. Ligger i soffan och försöker sova med mattes fot som kudde.  (null)

Men det har inte bara varit elände. Jag har haft kul också! I söndags kom det hit en massa hundar för att träna apportering. Det var våra kennelmammor som bjudit in till det och det var nog närmare 30 hundar här. Alla var inte med och tränade, men många var det!
(null)

Även de allra minsta var med, fast de fick hålla till på en egen plats. Flera av dem provade på att apportera fågel och var jätteduktiga. Det här är lilla Flinga. Hon är 5 månader. 
(null)

Vi, lite mer vuxna, fick gå ett antal stationer. Först var det dubbelmarkering, sen linjetag med dold apport. Efter det en jättelång markering och till slut ett sök. Det var både kul och jobbigt!
(null)

(null)

När husse och jag var klara, gick han in i köket och lagade mat åt alla människorna. Och jag fick sitta i finkan och titta på när småglina gjorde sina övningar. Inte fick jag vara med när maten var serverad heller. 
(null)

(null)

Den kvällen var vi rätt nöjda, både Bonus och jag.  (null)






Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Om

Min profilbild




RSS 2.0