Jag - en pajas
Ja, det är i alla fall vad matte brukar säga. Att jag är en pajas, alltså. Och det är ju inte så konstigt, när jag heter så. Fast ibland gör jag saker som är lite pajasaktiga.
Det är bara för att skoja till tillvaron lite grann och för att jag är en väldigt glad hund som det blir så.
För några dagar sedan hade husse och matte lagt spår åt Bonus och mig. Matte la åt mig och husse och husse la åt Bonus och matte. Det var jättekul, men ganska långt och svårt.
Därför kändes det extra bra när jag till slut hittade klöven som markerade att spåret var slut.
Bonus klarade också sitt spår och fick också en klöv när han var klar, men ville hellre ha min.
Det fick han inte!
När vi kom hem var Bonus jättetrött och somnade nästan direkt i köket, utan att märka att det lagades mat.
Apropå mat så har jag blivit intresserad av att baka bullar. Det verkar gott och jag följer noga hur matte gör när hon bakar.
Nu har vi vant oss vid att husse och matte varje dag går ut till huset där hönorna bor. Vi får inte följa med dit, utan får titta ut genom fönstret och se hur de försvinner.
För några dagar sedan kom matte glädjestrålande tillbaka med ett litet ägg i sin hand och igår kom hon med ett till.
Är inte det väldigt märkligt att hon blir glad när hönsen ger henne ägg, men inte bryr sig så mycket när jag kommer med mina gåvor? Det tycker i alla fall jag!
