Tuppskräck
Förra veckan var matte iväg och hämtade en till höna. Trodde jag… När vi kom ut morgonen därpå, var det ett konstigt ljud som hördes upprepade gånger. Bonus blev jätterädd, började skälla varje gång ljudet kom, reste ragg och började backa tillbaka till vårt hus. Jag hängde på när han skällde, men stod kvar. Vi kunde inte fatta varifrån ljudet kom, men det lät som om det kom från baksidan av vår loge. Kuckelikuuuuuu, kuckelikuuuu! Bonus hade drabbats av tuppskräck!
Nu har han vant sig och struntar blankt i att Gösta, han heter så, kuckelurar. Jag brukar följa med bort till hönshuset när husse eller matte går dit, men får inte följa med in. Igår kväll när husse och jag var där, kom husse ut med ett ägg som en av hönorna hade lagt. Det var inte så stort, men brunt och ganska fint. Jag blev lite sugen på att smaka!
Hela helgen har det varit både människor och hundar hemma hos oss. De har gått kurs och lärt sig hur man ska göra när man är en duktig apportör.
Bonus och jag fick inte vara med. Undrar om det beror på att vi redan är duktiga apportörer…? Eller kanske bara för att husse och matte hade fullt upp med att fixa mat åt alla. Och apropå mat – jisses vad de åt de där människorna! Frukost, fika, lunch, fika och middag. Inte en enda gång fick man smaka heller. Nä, jag fick vara i finkan flera gånger i samband med måltiderna.
Vid ett par tillfällen under helgen satte jag Bonus på plats. Jag blev arg på honom när han skulle hälsa på folk som kom in till oss, samtidigt som jag skulle göra det. Då blev det väldigt dålig stämning. Matte blev sur på mig och jag kan väl erkänna att det var lite onödigt gjort. Så när matte hade satt sig ner på kvällen, passade jag på att ge henne en kram och be om förlåtelse. Men jag lovade inte att jag inte ska göra om det. Bonus är min lillebror och ska veta sin plats!
Även om det var kul att ha så många hundar och människor hos oss i helgen, var det skönt när vi blev ensamma igen och allt blev som vanligt. Bonus och jag kunde springa ut och in som vi själva ville och Husse, som inte haft mycket tid över för mig, kunde äntligen bry sig om mig. Då njöt jag!
Säger åter igen att det är underbart att läsa det du skriver Pajas om din familj Kram till er alla