Tårögd
Jag har kommit på något riktigt smart. När husse och matte äter middag, sitter jag för det mesta nedanför bordet och studerar dem när de skyfflar i sig sin mat. Men för någon dag sedan lyckades jag klämma fram en liten tår i ögonvrån och det gav effekt! Matte slutade nästan äta. Nu är det ju inte så att hon gav mig sin mat, men en smakbit fick jag allt, så det där är ett knep som fungerar!
Bonus har satt igång med en charmoffensiv hos både husse och matte. Ja, hos matte har han ju charmat in sig för länge sedan, men nu ska han ställa sig in hos husse också. Det vet jag inte om jag gillar riktigt. Han brukar alltid sätta sig i en av stolarna vid matbordet, i alla fall när husse och matte sitter där. Han brukar vara väldigt tydlig med vad han vill och just den här gången ville han verkligen gosa med husse.
I normalfallet brukar han lägga sig i stolen bredvid matte och så lägger han beslag på henne genom att använda henne som kudde innan han somnar. Jag tycker det ser ganska obekvämt ut, men han tycker tydligen att det är helt okej att ligga sådär. Själv skulle jag aldrig få plats.
Om dagarna är vi ute flera gånger och leker. Mest med frisbeen, men ibland även med en boll. Fast nu har bollen kommit bort. Matte säger att den kommer tillbaka till våren, när snön har smält. Vi har i alla fall väldigt kul när vi är ute och vi älskar att fräsa runt i snön.
Jag får nog medge att Bonus har lite bättre kondis än jag, för det är tungt att springa i den ganska djupa snön och jag blir trött fortare än han. Därför har jag en taktik som jag tycker är väldigt bra. Matte eller husse kastar iväg frisbeen och om jag fångar den, låter jag Bonus ta den ifrån mig och springa tillbaka till den som kastat, medan jag är kvar i området där frisbeen brukar hamna.
På så sätt sparar jag på energin och orkar vara ute och leka länge. Bonus bara lägger sig ner när han blir trött, men han släpper inte ifrån sig frisbeen. Då brukar jag skälla ut honom.
Igår var jag en mattehund. Det var länge sedan jag tillbringade så mycket tid tillsammans med matte, på tu man hand. Vi tog till och med en skidtur, bara vi två. Ja, alltså jag åkte ju inte skidor. Det fick matte sköta själv. Men jag snodde med mig en dummy som jag bar hela tiden när vi var ute och det var jobbigt nog. Matte var jättelångsam, så jag fick stå och vänta på henne på tillbakavägen.
Det var väldigt mysigt att få vara själv med matte en stund. När vi kom hem igen och matte satte sig i köket, var det en som omedelbart placerade sig bredvid henne. Men det gjorde inget – jag hade ju rått om henne nästan hela dagen och Bonus är ju en riktig mattegris.
