Konsten att sabba en picknick

Vi har en kohage. Det är inte våra kossor som är i den, för vi har lånat ut den till en granne. Matte är väldigt förtjust i den, så när korna har gått hem till sig på eftermiddagen, gillar hon att vara där ibland. 
Den här helgen har vi haft gäster och när de kom, gick vi alla ut i kohagen för där skulle husse, matte och de som kommit på besök ha en liten picknick. 
(null)
 
Precis innan de slog sig ner på filtarna fick jag en idé! OM det eventuellt fanns kossor kvar i hagen, behövdes en förklädnad så att de inte gav sig på mig. Så jag hittade en ganska nygjord kobajsblaffa som jag gned in mig med.
 Vilket liv det blev!!
Husse ropade på mig som besatt och efter en liten stund lydde jag och kom till honom. Men då blev de som galna och sa åt mig att gå därifrån. Jag fick gå och lägga mig en bit ifrån dem och stanna där. Usch och fy vad det luktar, sa de. Själv tyckte jag att det var lite cool förklädnad. Fast flugorna hade jag gärna sluppit. 
Så där fick jag ligga och på avstånd titta på när de pick-nickade. 
(null)
 
Men det gjorde inget, för det fanns inget att äta, bara dricka. Bonus var i alla fall bussig och kom och höll mig sällskap!
(null)
 
När vi kom tillbaka hem igen åkte jag raka spåret in i duschen och blev ordentligt tvättad med schampo. 
Nu har det varit varmt så länge att vattnet i våra dammar nästan har tagit slut. Bonus försöker ändå bada i det lilla som finns och då blir även han offer för mattes iver att schamponera oss. 
(null)
 
 Jag tycker att det inte gör något om man är lite smutsig ibland, men där är vi inte så överens, matte och jag. 
En sak som är riktigt bra är att vi kör träningspass nästan varje dag nu. Inte så långa, men det räcker bra ändå. Mycket markeringsträning blir det och det är nog för att matte har anmält Bonus til ett working test på tollarspecialen. Idag var sista dagen för anmälan, så hon väntade in i det sista med att bestämma sig. Det tråkiga är att jag inte får vara med i år, så nu får vi inte veta om jag slå mitt personbästa. Husse är tydligen engagerad i det där testet, så han hinner inte med mig i år. En enda grej får jag göra - utställningen. Hur kul är det??!! Så det blir som förra året fast tvärt om. Jag är med på utställningen och Bonus gör working test. 
I alla fall är det kul att träna. Utom idag. Då kom matte med en svart liten fågel som hon ville att vi skulle apportera. Helt galet! Den luktar ju pyton. Bonus såg ut som om det var ett dåligt skämt och själv låtsades jag inte se den. Men matte gav sig inte.
(null)
 
Till slut bar vi på den ett par meter var och då blev matte sådär fånigt lycklig och sa att vi var jätteduktiga! En sak är säker - det är lätt att göra matte glad, även om det ibland smakar lite illa.
 

Försvunna

Plötsligt var de bara borta!  Husse och matte, alltså. Det hela började med att Sandra kom och hälsade på hos oss. Det var kul, för hon hittar alltid på saker med oss. Kastar frisbee, t ex.
(null)

Morgonen efter att Sandra kom, åkte vi alla iväg med bilen. Husse och matte hade med sig en stor väska, så jag hoppades på att vi skulle åka och köpa mat åt oss. Men när vi stannade, var det bara husse och matte som lämnade bilen. Vi och Sandra åkte hem igen och välkomnades av familjen kanin, som är hur orädda som helst nu. Antagligen för att vi struntar i dem. I alla fall för det mesta. 
(null)

Bonus och jag sitter hellre framför dörren till rummet där bollkastaren och frisbeen ligger. Där kan vi sitta nästan en hel dag och vänta på att någon, inte så trögfattad människa, ska komma och leka med oss. 
(null)

Eftersom Bonus har gjort illa sina övre trampdynor av allt sladdande efter bollen, blev det inte någon lek med den för att trampdynorna skulle läka och bli bra igen. 
(null)

Istället fick vi leta godis på marken, för att ha något kul att göra och det är en aktivitet som vi tycker om. 
(null)

När det blev kväll ville Bonus passa dörren, om husse och matte skulle komma tillbaka igen, så han la sig i trappan. På så sätt kunde han ha koll både på dörren ut och på Sandra och mig, som tänkte sova i sängen istället för trappan.
(null)

Nästa dag var vi ute på en promenad i terrängen och visade Sandra vart man kan gå. Vi trodde förstås att vi skulle till dammarna, men dit fick vi inte gå, fast det var så varmt.  På väg tillbaka hem sprang vi fortare än Sandra och när hon kom fram var vi också borta. Precis som husse och matte! Då visslade Sandra inkallningssignalen, men det struntade vi i. Vi var upptagna av att bada!
När vi kom hem igen såg Sandra precis ut som matte gör ibland, när hon inte är helt nöjd med oss. Sen blev det finkan!
(null)

Jag tänkte att det inte spelade någon större roll, eftersom jag kan gå in via luckan och sen gå ut genom dörren, som var öppen. Men där blev jag lurad! (null)
Någon hade satt ett galler för, så jag kunde inte alls komma in. Snopet värre!
När vi hade torkat fick vi komma in och softa tillsammans med Sandra. Vi kollade på en film, men den var tråkig, så jag sov istället.  (null)
När det blev sängdags var Bonus och jag först i säng. Ja, Bonus leksakshund också, förstås. Den ska han alltid ha med sig i sängen. Sandra kom sist och fick ta den plats som var kvar. Så är reglerna hos oss, låtsades jag. Det kunde jag ju göra när inte husse och matte var där. 
(null)

Dagen därpå sa Sandra att husse och matte skulla komma hem och att vi borde dammsuga lite. Sagt och gjort - vi hjälptes åt, Sandra och jag. Bonus gillar inte att städa så han höll sig undan. 
(null)

Sent på kvällen var vi och hämtade husse och matte och egentligen var jag jätteglad. Men jag var lite sur för att de åkt iväg och lämnat mig hemma. Speciellt husse var jag besviken på, så när det blev sovdags, valde jag att sova hos Sandra. Det kunde han gott ha!


Asfalt under tassarna

En dag när jag hade lite tråkigt och inget att göra, hittade jag flugsmällan som matte brukar springa runt och vifta med. Innan jag förstått hur det gått till, var flugsmällan i flera bitar. Så jättekonstigt!! Jag måste ha tuggat på den utan att jag märkt det själv. Det var säkert så det gick till förra gången också, men då var vi på torpet.

 
Sen kom matte hem från jobbet och… Ja, du fattar va? Lite dålig stämning blev det allt, men jag tyckte hon överdrev lite. SÅ himla värdefull var väl ändå inte den där smällaren. Dagen därpå kom hon hem med två nya flugsmällare. Undrar om det innebär att jag kan tugga på åtminstone en av dem…

Förra gången berättade jag om husses present till oss och att jag hoppades att den skulle packas upp och fyllas med vatten till helgen. Så blev det inte!! Fast det var så fruktansvärt varmt, började husse och matte bygga ett nytt hus istället. Något bad blev det inte på hela helgen, fast det var så varmt.

 
Vi, Bonus och jag, fick titta på. Bara vid ett par tillfällen fick vi leka med bollen eller frisbeen, för matte sa att det inte är bra för oss att anstränga oss när det är så varmt. Bonus gick ofta och la sig i skuggan, men inte jag. Jag satt och flämtade i solen ända tills matte tog med mig in i duschen och spolade av mig med ganska kallt vatten. Sen satte hon på mig mitt kyltäcke och då slutade jag flämta och tyckte det var riktigt skönt. Sen sa hon åt mig att jag borde lära mig av Bonus hur man håller sig sval.
Jag vill inte alls lära mig något av Bonus. Han som är så liten ska istället lära sig av mig. En sak han har lärt sig av mig, är att det är helt okej med lite pedikyr och kloklippning. Nu lägger han sig, precis som jag gör, hos husse som kan klippa alla klor i lugn och ro. Det är bra, för här på landet måste klorna klippas oftare eftersom vi inte sliter lika mycket på klorna som förut, när vi ofta gick på asfalt.
 

Och apropå asfalt – igår fick matte ett ryck och föreslog att vi skulle gå en koppelpromenad. Fullständigt onödigt, om du frågar mig. Men så blev det. För allra första gången sedan vi flyttade hit, gick vi en promenad runt byn och det kändes märkligt att ha asfalt under tassarna igen.


Om

Min profilbild




RSS 2.0