tollarenpajas.blogg.se

Nu ska jag berätta om hur det gick på arbetsprovet. Husse och jag låg ungefär mitt i startfältet, som bestod av fler än 100 startande. Och som tidigare bestod arbetsprovet av fem olika stationer, där alla apporter bestod av dummies och maxpoängen var 20 på varje station.

Innan vi kom igång fick vi vänta i evigheter. I alla fall kändes det så. Men husse hade med sig min frisbee, så vi kunde leka lite med den medan vi väntade.

Men väntan blev det ändå. Nyttigt, sa husse. Tråkigt, sa jag. Men vi var långt ifrån ensamma om att vänta.

Station 1

På den första stationen var jag riktigt laddad och drog iväg som ett skott redan när den första dummyn var på väg upp i luften, plockade snabbt upp den och kostade på mig ett rejält ärevarv. Det var ju publik där, så jag ville ju visa vad jag kan. Domaren tyckte inte att det gjorde något att jag sprang iväg innan husse gett klartecken. "Det händer alla" sa hon. När jag sedan gjorde samma sak på nästa markering, fast utan ärevarv, sa hon "är det inte han som är bra på att blogga?" Det tycker jag var fint sagt av domaren. 

Station 2

Efter min flygande start i ruta ett, tog matte med mig en bit in i skogen. Där sa hon åt mig att ligga i mossan och gick sen en bit därifrån. Hela tiden inom syn- och hörhåll, men tillräckligt långt bort för att få mig att inse att inget skulle hända på en stund, så jag valde att koppla av lite. Både liggande och sittande.

Det tog en stund, men sen var det vår tur på nästa station, där husse skulle dirigera mig till dummyn som låg en bit bort. Och tänk att det kunde han! Duktiga husse! Där tog vi vår första poäng och nytt personbästa! Husse sa: ”Nu blir det skumpa ikväll.” Det vet jag inte vad det är, men det låter gott, så jag hoppas jag får smaka. 

Station 3

Arbetsprovet innebar betydligt mer vila än arbete! Innan jag kom fram till starten i ruta tre, hade husse hunnit gå iväg och hämta sin jacka och äta en korv och när han kom tillbaka, gick matte och köpte en hamburgare och hämtade Bonus. Han hade tröttnat på att ligga i bilen och vänta och ville komma och titta på mig. Han också. Det är bra att han är med när jag gör saker, så att han lär sig.

 

På den här stationen skulle jag först gå fot utan koppel och det gick ganska bra. Husse hade bara lite svårt att hänga med i min takt. När vi stannade skulle det komma en dummy farande i luften och landa ca 20 meter från oss. Den skulle jag hämta. Men den där kastaren var hopplöst långsam, så jag sprang fram till henne för att tala om att jag var här nu. Det gillade inte husse riktigt, men jag hörde aldrig att han sa nej. Inte då och inte när dummyn väl kom farande. Jag vet varför. När vi var på Hundcampus förra året fick vi lära oss att vi hundar har en muskel i örat som kan filtrera bort vissa, oönskade ljud. Som t ex husses röst i vissa situationer. Eller dammsugaren, så att vi, trots att den brummar högt, ändå hör när någon går förbi på gatan eller är utanför dörren. Smart va?! Matte har sagt att hon tror att husse också har en sån muskel i sitt öra, som han använder ibland. 

 

Station 4

Nu blev det extra kul! Här var det nämligen skott och det gillar jag. Vi har tränat med skott när matte använder den där grejen som skjuter iväg dummies så långt att ingen, varken jag eller någon annan, kan hitta den. Nu var det nästan samma sak. PANG! Skottet kommer och jag sitter kvar hos husse. Dummyn kastades ca 30 meter bort. Öronmuskeln gjorde sitt jobb igen och jag rusade iväg, hämtade dummyn och lämnade den i husses hand. Perfekt, i mitt tycke! 

Mattes lite torra kommentar blev: "ja, nu var han ju skottfast, men knappast kastfast". Då tipsade domaren på den här stationen husse om att lägga kopplet runt halsen på mig vid nästa station. "Du får poängavdrag, men behöver inte nolla om han gör sitt jobb". Om vi hade vetat det redan från början – att det var tillåtet att ha kopplet liggande runt halsen – hade nog husse gjort så på alla stationer. Men nu vet vi det till en annan gång.

Station 5

Så var vi framme vid den sista stationen. Med tanke på att varje station som mest kunde ge 20 poäng, visste vi att jag hade gått miste om minst 60 poäng. Vi hade ju tagit poäng på en station, men hur många, visste vi inte. Husse gjorde som domaren på stationen innan hade tipsat om, så där satt jag när det första skottet gick. Lyfte lite på rumpan när kastet kom. Nytt skott och när det andra kastet kom, hade jag garanterat rusat iväg om det inte varit för att husse lagt kopplet runt mig. Apporterna hämtade jag snabbt och lämnade till husse. Eller i alla fall nästan - när jag hämtat den första kollade jag lite på omgivningen innan jag vände tillbaka till husse. Men fort gick det. 

När vi var klara fick jag bära min tollingboll som belöning. Den får jag aldrig annars ha, om vi inte tollar, så jag tror att husse var väldigt nöjd med mig.

Poängen

Ja, så till poängen... Målet med årets start var ju tydligt, men inte särskilt detaljerat: bättre än förra året, då jag själv tycker att jag höll en jämn kvalitet, som nollade på alla stationer. Vad gäller årets poäng får det bli en cliffhanger. Besked kommer i morgon, då jag även kan berätta om hur det gått för Bonus på utställningen.