En händelserik vecka
När vi vaknade nästa morgon blåste det fortfarande ganska rejält, men ändå inte lika mycket som det gjort under natten. Det första vi såg när vi tittade ut var det här:
Husse och matte var inte glada! Jag var nog den enda som var glad, eftersom det inte var jag som gjort det där. Den ena planteringslådan,som väger ungefär 200 kilo, hade flyttat sig nästan två meter. Då tänkte jag att det var tur att inte jag varit ute i blåsten. Jag väger ju bara 24 kilo och hade säkert blåst bort om jag varit ute. Den dagen tog husse sin åkmaskin och åkte runt för att hämta in rutor som hade blåst bort från växthuset. De låg precis över allt!
När det slutat blåsa och husse och matte varit runt för att kontrollera hur det gått med alla träd och annat vi har hemma hos oss, gick de in i stallet och tog fram en ryggsäck med dummies. Gissa om vi blev glada, Bonus och jag?! Vi fick göra ett ganska stort sök och jag var så glad att jag till en början helt glömde bort att det var till husse jag skulle lämna dummyn. Ända tills husse röt till och sa åt mig att skärpa mig. Då kom jag ju ihåg vad jag skulle göra!
När vi kom in igen, började husse ta ner alla skåpen som satt på väggen i köket. Sen hämtade han platta paket och började bygga nya skåp. Jag tyckte det var lite konstigt – först ta ner skåp som sitter på väggen och sen skruva ihop nya skåp och sätta upp dem på samma vägg. Då har man inte mycket annat att göra... Skåp som skåp, väl?
Jag sa inget till husse om vad jag tyckte om det där, men la mig i fåtöljen och höll honom sällskap medan han höll på och skruva.
På kvällen var det ont om plats i köket, för på bordet fanns allt det som stått i skåpen som husse tog ner och ingen fick plats att sitta och äta där. Därför dukade matte upp ost och kex, som fick bli middag den dagen, på ett litet bord vi har vid fönstret och som har en väldigt bra höjd, om du frågar mig. Jag sträckte fram min tass för att visa att det var helt okej att ge mig lite att knapra på, men husse verkade inte fatta något alls.
Men inte heller det hjälpte. Och då var det ändå husses allra finaste spiksko som jag erbjöd honom – den han fått i julklapp av matte. Det var helt enkelt bara att ge upp. Den här gången var han omöjlig att övertala, så jag gav till slut upp och gjorde min hund sällskap i sängen istället.
En dag senare blev det muntert igen! Då kom först Sandra med stora magen och hälsade på hos oss. Och lite senare samma dag kom min lilla kompis Ludvig, tillsammans med sin mamma och pappa. Det blev en kul kväll! Vi spelade spel – Fia med knuff och jag var på Sandras lag.
Det var väldigt spännande att spela spel med de andra. Jag följde noga med vad som hände, vilka som flyttade på de olika plupparna och hur många steg de tog. Efter ett tag började jag misstänka att en av dem, Ludvigs pappa, lurades lite, så jag gick runt bordet för att kunna se tärningen lite bättre. Det skulle ju kunna vara en fusktärning!
Den natten fick jag sova i Sandras säng och det var jättemysigt!
Nästa dag åkte Ludvigs mamma och pappa iväg och lämnade kvar Ludvig hos oss. Det var bra, för vi var ute och lekte länge. Ludvig har blivit jätteduktig på att kasta frisbee åt oss och både Bonus och jag är noga med att vara försiktiga när vi lämnar tillbaka frisbeen till honom, så att han inte gör illa sig.
Efter all lek var jag trött och gick och letade rätt på Sandra, som placerat sig i en soffa. Där sjönk jag också ner och sov ett par timmar. Husse och matte tycker att jag har blivit väldigt harmonisk och lugnare efter operationen.
Den kvällen fick Ludvig sova hos mig och Sandra och innan de hade borstat tänderna och gjort sig klara för att sova, hade jag redan tagit mig in i gästrummet och krupit ner i mitten av sängen, så att jag fick en av dem på vardera sidan om mig. Gissa om jag hade mysigt den natten?!
Morgonen därpå var lika kul som dagen innan. Det är verkligen jättekul när Ludvig är hos oss, för han vill leka hela tiden. Efter frukost hade han och jag en riktig dragkamp och jag kan säga att han inte hade mycket att hämta då! Dragkamp är nog min bästa gren. Näst efter att fixa mat, alltså!
Ja, som du förstår har det varit en väldigt händelserik vecka och en intensiv helg. Det är jätteroligt när det är så, men det är också skönt när lugnet lägger sig och man kan koppla av en stund. Då brukar jag kura ihop mig och stoppa nosen under tassen. Sen får det hända precis vad som helst – jag sover!
