Motarbetad

Jag har upptäckt en bra sak med människovalpar: vi gillar båda att ha något i munnen. Helst vill jag ju ha något ätbart, men om det inte finns, duger det med annat. 
(null)

Därför var det bussigt av min senaste lilla kompis att överlåta sin napp till mig. Nu har vi varsin och kan nappa tillsammans. 

Den här helgen har varit allt annat än kul och stimulerande. Husse och matte har haft en hel drös människor här och de hade i sin tur med sig en massa hundar. Bruna och svarta var de. Hundarna, alltså. Och inte fick Bonus och jag vara med. Nej, vi fick ligga i finkan eller vara instängda på ett eller annat sätt.  (null)

(null)

Inte utan att jag kände mig ganska motarbetad!
När jag satt i finkan kom jag på att det ju går att gå in genom en lucka. Glad i hågen öppnade jag luckan för att gå in, men då hade någon - säkert husse - stoppat en massa ludd innanför luckan. Det var ett elände att plocka ut det! Och, än värre - när jag fått ut nästan allt, stoppade matte muttrande tillbaka luddet och husse spikade igen dörren. Snacka om att bli motarbetad.
(null)

Så småningom fick jag i alla fall komma in och umgås med gästerna. Precis när de åt mat. Det kändes bra, även om varenda en var svårflirtad.
(null)

(null)

 Tur att jag har matte. Annars hade jag nog aldrig fått mat, för husse har haft fullt upp med att laga människomat. 
(null)

(null)

(null)

Nu har alla åkt hem igen och då fick äntligen Bonus och jag göra något kul! Stadge- och apporteringsövning och sen lek med frisbee. Det kändes befriande!
Sen satte vi oss, alla fyra på verandan för lite söndagsmys. Jag hittade två påsar med gott i, som jag förstås inte fick ta för mig av. Men med viljekraft kommer man långt.
(null)

Efter ett tag hade matte smält och jag fick en ostbåge. Hundtricket funkar!
Nu är jag så trött att jag helt enkelt inte klarar att hålla ögonen öppna längre. Natti, natti!
(null)


Om

Min profilbild




RSS 2.0