Dagen då jag kom bort
Den här helgen har inte husse varit hemma. Det har känts väldigt jobbigt och jag kunde inte riktigt förstå varför han inte var här. Igår kväll satt jag länge och spanade från balkongdörren efter hans bil, men ingen husse kom hem.
Däremot kom det en annan bil och det gillade jag verkligen inte! Matte förklarade att jaktlaget skulle jaga vildsvin, men det gjorde inte saken bättre för mig. Jag vill inte ha okända på mitt revir
!
På dagen hade jag fått vara med matte när hon och Bonus körde ett träningspass med sök och linjetag och det var väldigt kul. Det är inte ofta som matte och jag tränar ihop.
Det enda positiva med att husse varit borta, är att jag haft halva sängen och hela hans täcke för mig själv.
Annars delar vi på täcket och det brukar alltid innebära lite dragkamp mellan oss.
Jag vaknade tidigt i morse och tänkte att husse säkert skulle komma hem i ottan. Men det gjorde han inte. Vi fick frukost, gick ut en snabbis och somnade sedan om.
När vi vaknade igen var det ännu inte helt ljust, så matte satte på Bonus och mig våra lysande selar. Sen drog vi ut.
Eftersom matte och Bonus skulle iväg till sin jaktkurs var hon noga med att vi skulle komma in i tid, så att hon hade koll på oss. Bonus, den lilla smilfinken, är ju alltid där matte är, men det är inte jag. Jag går ju gärna min egen väg. Ofta långt. Idag också.
Matte visslade och visslade. Ropade och ropade. Men idag hade jag inte riktigt tid med henne. Jag brukar faktiskt komma när de visslar, men idag var ju ändå inte husse hemma, så jag gav mig själv lite egentid. I en dryg halvtimme.
Det var inte förrän jag kom hem igen som jag förstod att matte varit orolig. Då skämdes jag lite. Men matte var inte arg, utan blev glad att se mig. Hon frågade förstås var jag varit, men det berättade jag inte. Då kan jag ju inte gå dit igen.
När Bonus var på sin kurs fick jag vänta i bilen och det var inte särskilt kul, men när vi kom hem la matte ett spår åt mig och när husse äntligen kom hem blev jag jätte, jätteglad!
Han och jag gick spåret som matte lagt och det gick hyfsat bra. Lite störande grisdofter på slutet gjorde mig splittrad, men jag klarade spåret ändå.
Nu hoppas jag att husse inte åker ifrån mig på länge och då ska jag också låta bli att sticka iväg på egna, för långa, strövtåg.
