Den som gapar över mycket
Ibland har jag otur när jag tänker. Och ibland tänker jag inte alls. Låter bara instinkt och magen bestämma. Som igår, när vi tog en promenad i kohagen. Då hittade jag något ätbart.
När husse såg det ropade han på mig och trodde att jag tänkte komma. Men det ville jag inte. Det var först när jag fått i mig hela den stora biten som husse fick tag i mig. Gissa om han var sur då!
Efter några timmar började jag må lite illa och sen kräktes jag. Igen och igen och igen. Usch, vad dåligt jag mådde!
I natt kräktes jag lite till och i morse var jag fortfarande lite hängig, men nu är jag rätt okej igen.
Jag gör annat också. Bra saker. När husse och matte kapar och klyver ved är jag förstås med och hjälper till.
Inomhus ser jag till att det är lite ordning och reda, så jag plockar upp skräp som hamnat på golvet.
Om någon har spillt, kan jag komma med papper att torka upp spillet med. Dom spiller ganska ofta, kan jag berätta.
Men allra mest är jag bara en hang around till husse och matte. Är där dom är. Då trivs jag bäst och kan koppla av ordentligt.
