Om man inte vill
Ska man inte behöva! Jag vill till exempel inte alltid följa med de andra på morgonpromenad.
Varför ska jag det? Jag tar en egen promenad varje morgon klockan 6, när jag ätit min frukost. Då känns det väldigt onödigt att gå promenad klockan 9, när husse och matte ätit sin frukost.
Som tur är hörde jag husse säga: han ska få slippa om han inte vill. Vi vet ju att han kanske har ont. Så jag sitter kvar hemma och väntar tills de är tillbaka igen.
Annat är det när det vankas förmiddagskaffe! Då är jag på alerten och gör mitt bästa för att husse ska fatta att jag också vill ha kaffe. Kliver upp på bordet där han sitter, till exempel. Men han är trög, min husse och inte särskilt bjussig.
Husse och matte har målat hus i några dagar nu och det har verkligen inte varit kul för oss hundar, som bara legat och väntat på att något ska hända. Men vi har hållit ut och matte har varit bussig och lekt lite med oss mellan penseldragen och kört några träningspass med både Bonus och Solo. Själv har jag letat dummies med husse. När jag tröttnade på att vänta på att dom skulle bli klara med sin målning gick jag för att se hur långt de kommit. Satte mig ner och tittade, men råkade sätta mig på locket till en färgburk, så nu har jag lite vita hårstrån i baken. Men det gör inget.
Efter att ha väntat en stund tröttnade jag på det och gick istället in under ladan för att utforska vad som finns där. Det har varit svårt att göra förut eftersom det har suttit galler som hindrat oss att komma in under huset. Spännande dofter att nosa på, men också trångt. Plötsligt hade jag snurrat bort mig och hittade inte ut. Dessutom så lågt i tak att jag fick krypa för att ta mig fram. Då började jag gnälla så att husse och matte hörde att jag var i knipa och genom att prata med mig lotsade matte ut mig på samma ställe som jag kommit in.
Nu vet jag hur det ser ut under ladan och att det inte bor någon annan där, så nu behöver jag nog inte gå in där igen.
