En alldeles speciell dag

Idag är det ingen vanlig dag. Det är en speciell dag. Det är nämligen exakt ett år sedan min husse och matte kom och hämtade mig hos min kennelmamma Annika, min mamma Blända, lektanten Pingla och Arga tanten, som egentligen heter Impa.
Ja, det var inte bara mig de hämtade, de tog även med sig min bror Sixten och stoppade in oss i en bur i bilen. Där trodde de att vi skulle vilja åka! Tji fick de. I alla fall av mig.
Jag började yla så fort vi svängde ut från tomten och sedan ylade jag oavbrutet i 20 minuter, ända till matte sa åt husse att stanna. Då fick Sixten och jag åka i baksätet istället. Precis som jag ville. Du fattar hur snabbt jag tog kommandot va?
Att husse och jag gillade varandra, det stod klart allra första gången vi träffades. Då var jag bara fyra veckor. Men jag tyckte direkt om honom, för han hade hår i ansiktet. Precis som jag. Och det var kul att bita i det håret och husse sa inget när jag gjorde det. Så där och då bestämde jag mig för att den här människan skulle jag ha.

Sixten bodde hos oss i fyra dagar innan hans matte kom och hämtade honom. Vi hade jätteroligt under de dagarna.
När Sixten åkt iväg med sin matte blev det väldigt tomt. Jag är glad över att jag fick Krokosixten som ersättning för Sixten. Krokosixten är en leksak som jag blev väldigt förtjust i och som gjorde mig sällskap i början. Extra mysigt var det förstås att gosa med honom när jag var trött och skulle sova, eller bara koppla av lite. Innan jag en dag åt upp honom...
 
Jag har funderat lite på vad som har hänt det här året som har gått. Vad jag varit med om och vad jag lärt mig. Och framförallt  - vad husse och matte har lärt sig. Här kommer lite illustrationer...
Jag har lärt mig att man måste klippa klorna ibland. Och håret mellan trampdynorna, så att man inte halkar på golvet eller får snöklumpar. Jag har också lärt mig att matte gärna vill ansa håret på och runt mina öron. Sitter man still då, får man godis efteråt.

Jag har lärt mig att det är jätteroligt att apportera! Att leta reda på dummies som husse och matte lagt ut i skogen och som jag ska leta reda på är bland det roligaste jag vet.
 
En annan sak som jag lärde mig tidigare än jag tänkt är att simma... Jag råkade hamna i vattnet när jag var bara nio veckor och då insåg jag att jag även kunde simma. Men vad kallt det var!

Att spåra blod och hitta en klöv är en annan aktivitet som är jätterolig.

 Det är tröttsamt att hjälpa husse gräva i jorden... 
 

Alltid roligt att kunna hjälpa till!

I somras semestrade Sixten och jag tillsammans i tio dagar. Vi var bland annat på vårt torp och busade hela dagarna
och i Sälen, där jag fick en rosett för att jag är en snygging!

Vi har gått på kurs också. Husse och jag gick en lydnadskurs. Sen en jaktintroduktionskurs tillsammans med alla mina syskon och efter det ytterligare en kurs i lydnad. Husse och matte är lite trögfattade, men de är ganska snälla. Och sen har vi gått en apporteringskurs. Mycket kurs har det varit.

Jag har fått vara vakt åt ett lakritstroll också. Det är en farbror som husse och matte brukade passa förut, innan jag fanns. Han är snäll, även om jag tycker att han var lite läbbig ibland. Men vi blev kompisar.
 
 Numera trivs jag ypperligt i min bilbur och hoppar med glädje in i den när vi ska ut och åka. Och jag är fullkomligt avkopplad när jag ligger i den...
 
Jag har lärt mig att kliva i badkaret alldeles själv.
 
Jag har förstått att det är bättre om katter går på fönsterbräden och inte hundar (även om det är fullt möjligt).

Jag har fått en ny kompis i Gollum och nästan en kompis i Arkita. Och Gollum har lärt mig hur man betar (men fråga mig inte varför man gör det).

Matte har lärt mig att det är viktigt att borsta tänderna. Varje morgon och varje kväll. Fast jag får aldrig låna hennes tandborste. Tur att jag har en egen.
 
Och sist, men inte minst. Jag vet nu hur man kopplar av och ser till att ha det bekvämt!

Det har varit ett jättebra år för mig. Och jag tror att jag har fått bra ordning på både husse och matte. De kanske har lite till att lära sig, men vi tar det pö om pö. Jag är i alla fall väldigt nöjd med att det var just husse och matte som jag fick flytta hem till. Och jag vet att de är väldigt nöjda med att jag flyttade hem till dem. Nu kör vi - ett år till!
Och till dig som har läst min blogg i ett helt år: Tack! Jag uppskattar att du gör det och hoppas att du kommer att fortsätta. För det finns mycket mer att berätta om. Om bara ett par veckor ska jag träffa sisådär ett 80-tal släktingar i tre dygn och gå en ny kurs (förstås!) i apportering. Bara det kan vara värt att läsa om!

Om

Min profilbild

Pajas




RSS 2.0