En omtumlande dag
Igår trodde jag på allvar att det hade brunnit i skallen på husse och matte. Egentligen började allt i förrgår, då de började möblera om hemma i ett av våra rum. Det märkligaste av allt var att de tog fram den där inhägnaden jag fick vara i när jag var mindre och skulle klara mig själv ett par timmar.
Det kändes inte helt okej när den åkte fram igen och jag kunde inte förstå varför. Jag sköter mig ju nu, när jag är ensam hemma.
Därför kändes det extra bra när husse tog med mig till jobbet igår och när vi hämtade matte senare på dagen, tänkte jag att nu ska vi göra något kul! Och så åkte vi hem till min kennelmamma. Det var väl lagom kul, för jag får ju aldrig följa med in. Inte ens vara på tomten. Men den här gången blev det annorlunda. Efter en stund kom husse och hämtade mig och tog med mig innanför grindarna. Där kom min kennelmamma Annika, min matte och... något litet som sprang fram till min husse och började lukta på hans ben.
Jag förstod direkt att det måste vara ett av mina syskon. De som har en annan pappa än jag. Han kom sen fram och la sig framför mig så att jag kunde nosa lite på honom. Matte sa att han heter Bonus.
Det var kul att få träffa en sån liten parvel. Med betoning på liten. Jag såg ut som en jättehund bredvid honom. När vi hälsat och jag nosat runt lite på tomten, händer nästa märkliga sak. Matte tar med sig Bonus in i bilen och lägger honom i en bur i baksätet! Alltså, vänta lite nu... ska han följa med oss hem, tänkte jag.
Men sen förstod jag! Vi passade ju Sixten några dagar när han och jag var små och jag flyttade hem till husse och matte. Jag minns att vi låg i baksätet tillsammans då.
Sen kom ju Sixtens matte Mia och hämtade honom några dagar senare och nu är det förstås så det är igen! Vi ska passa Bonus några dagar innan Mia kommer och hämtar honom. Då kändes det genast bättre och när vi kom hem började jag leka med Bonus.
När vi skulle lägga oss i går kväll var jag lite orolig för att Bonus skulle trängas med oss andra i sängen, fast han hade en alldeles egen bur och en balja att ligga i. Jag testade till och med både baljan och en av hans leksaker för att vara säker på att det var något att ha. Han är ju ändå min lillebror. Bonus sov nästan hela natten i sin bur och jag måste erkänna att jag sov en stund i hans balja, även om det var lite trångt.
Nu har vi hunnit med att vara i stallet och lekt med frisbee. Bonus har hälsat på Arkita - det måste han ju göra för hon ingår i familjen, även om hon har eget boende. Det gick ganska bra.
Jag har märkt en konstig sak med Bonus. Han springer raka spåret till matte så fort han har plockat upp frisbeen eller bollen. Gör inte ett enda ärevarv! Väldigt märklig kille. Tror jag behöver snacka lite med honom om det där. Man ska vara trevlig och hjälpsam mot människorna. Men man behöver inte fjäska!
Jag tror det är tur att han har mellanlandat hos oss, för då kan jag lära honom ett och annat som man behöver veta när man är en tollare. Och min lillebror.
