Kvalitetstid med matte

Igår var det körigt! Vi var på träning i Agrosofenland. När jag säger Agrosofenland, menar jag att vi har varit och tränat tillsammans med andra hundar som kommer från samma kennel som jag, att vi är i närheten av där jag föddes och att det är våra kennelmammor som hjälper oss. Det är lika roligt varje gång!

Igår var min syster Rusa med också. Det är alltid kul när jag får en chans att träffa ett eller flera syskon. Det är som om vi känner igen varandra och vet att vi har delat valplåda ihop. Rusa var snäll mot mig, men jag får bara lukta henne på nosen. Inte i baken. Då blir hon sur och då är det bäst att låta bli.

När vi var klara med träningen, som bestod av tollingarbete, två olika sök i två väldigt olika områden och avslutades med en Walk up, då alla går på en rad och följer efter en person som går före. När den personen, igår var det vår kennelmamman Helen, stannar ska vi också stanna.
 
Sen kastade Helen en dummy och då trodde vi ju alla att vi skulle få hämta den, men icke! När det var min tur var det husse som gick och hämtade dummyn! Så himla orättvist!! Jag blev riktigt upprörd och kunde inte förstå varför inte jag fick hämta dummyn. Men matte tyckte det var en jättenyttig övning. Det var det nog för alla oss hundar.
Efter att träningen var slut, fick Rusa och jag springa lösa och leka lite. Med betoning på lite, för vi var så trötta efter träningen, att vi inte riktigt orkade ge järnet. Men det var kul ändå.

När vi kom hem var jag jättetrött och sov nästan hela kvällen. Det tar på krafterna att träna.
 
Idag blev det en annorlunda morgon. Istället för att gå till jobbet, stannade matte hemma med mig. Det som är ännu mer annorlunda än att matte plötsligt ska vara hemma, är att hon inte får prata. Det har doktorn sagt. Hon har knutor på sina stämband och om de ska försvinna, måste hon vara tyst. Matte säger att vi ska få kvalitetstid tillsammans och att hon ska vara tyst, gör att vår kvalitetstid blir lite spännande.
Matte har bestämt sig för att vi varje dag ska gå en rejäl långpromenad och det har vi gjort idag. Vi åkte till ett ställe med en sjö, där jag inte har varit förut. Mmmm så många härliga dofter det fanns där. Jag hade fullt upp med att nosa överallt. Ända tills det blev lite dålig stämning mellan matte och mig. När hon stampade i marken och skrapade med foten, visste jag vad klockan var slagen. Det var bara att lyda när hon gav mig fot-kommandot genom att klappa sig på låret. Sen var jag tvungen att gå fot jättelänge. Säkert 150 meter, innan matte gav mig varsågod-tecknet. Det är bra, tycker jag, att både husse och matte har lärt mig en hel del tecken och visselsignaler som nu gör att det blir lite lättare för matte och mig att  kommunicera med varandra.
När vi kom hem från vår långpromenad, hjälpte jag matte lite i tvättstugan, innan det var dags för min eftermiddagsslummer.

Det känns som om den här kvalitetstiden med matte kan bli lite småkörig. Hon verkar inte direkt ha planerat att ta det lugnt, men jag ska nog hänga med i svängarna.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Om

Min profilbild

Pajas




RSS 2.0