tollarenpajas.blogg.se

Som jag berättade förra gången, håller husse och jag på att träna enligt ett givet mönster. Vi går i en fyrkant och längs den ska jag göra olika saker. Gå fot i koppel, gå fot lös. Stanna kvar när husse går och komma när han ropar. Sen ska jag apportera en dummy och sist sitta kvar när det går ett skott. Allt har gått jättebra, om du frågar mig. Husse tycker att jag kan komma in med dummyn direkt, utan att göra ett ärevarv och därför har han börjat ta med en tennisboll. Det är något av det bästa jag vet, så därför har jag blivit lite mindre angelägen att göra ärevarv. Så var det skotten. Det ÄR ju så roligt när det pangar! Men igår sa husse till mig: Nu kan du väl sitta kvar fast matte skjuter? Och då svarade jag: javisst kan jag det! Och så satt jag där stilla bredvid husse fast det pangade. Det är lätt att göra husse glad.

Nu har jag hört att husse ska ta med Bonus och mig till veterinären, där vi ska få varsin tablett och en kråka i passet. Det vet jag betyder att vi inte ska stanna kvar i Sverige, utan åka till ett annat land. Undrar vilket? Och vad ska vi göra där?? Troligtvis gå i en fyrkant.

Människovalpen har varit på besök igen och jag ställde förstås upp som barnvakt. Han är väldigt liten, men växer nog till sig så småningom. Till dess får jag lov att hålla koll på honom, så att ingen kommer och tar honom.

När Sandra och valpen åkt hem till sig var jag jättetrött, för jag hade ju inte sovit ordentligt på hela dagen. Jag sov och sov och sov. Och märkte inte att jag inte riktigt fick plats i min säng.

En dag åkte matte och Bonus iväg själva och när de kom hem igen hade matte köpt en ny frisbee åt oss. Den gamla hade hon glömt kvar där de varit och hon vågade nog inte komma hem utan en ny åt oss. Den nya är en storlek större än den gamla och det gör att det blir mycket lättare för oss att bära den tillsammans, så det var riktigt bra att matte glömde den gamla.

Senare samma dag skulle husse börja med middagen när matte ropade på honom. Han hade just lagt fram en fläskfilé på köksbänken och jag stannade kvar i köket när han gick, för att se till att ingen snodde filén. I alla fall ingen annan än jag. Just som jag fick tag i den kom husse tillbaka till köket… Snacka om dålig stämning!! Jag fick sitta på verandan resten av den matlagningstiden och på håll se hur husse tillredde det som var kvar. Och det var faktiskt ganska mycket, ska du veta. Det är lite trist med människor som inte vill dela med sig.

Nästa dag testade jag en annan variant. Medan husse grillade, passade jag på att slå mig ner vid dukat bord. Tänkte att det borde gå lite smidigare om jag gör lite mer som husse och matte gör. Det funkade ända tills maten var klar. Då sa husse att jag gjorde bäst i att flytta på mig, för det var hans plats jag tagit. Men man får väl vara glad för att man har en egen matskål i alla fall. Och får mat.