Kvalitetstid med matte

Igår var det körigt! Vi var på träning i Agrosofenland. När jag säger Agrosofenland, menar jag att vi har varit och tränat tillsammans med andra hundar som kommer från samma kennel som jag, att vi är i närheten av där jag föddes och att det är våra kennelmammor som hjälper oss. Det är lika roligt varje gång!

Igår var min syster Rusa med också. Det är alltid kul när jag får en chans att träffa ett eller flera syskon. Det är som om vi känner igen varandra och vet att vi har delat valplåda ihop. Rusa var snäll mot mig, men jag får bara lukta henne på nosen. Inte i baken. Då blir hon sur och då är det bäst att låta bli.

När vi var klara med träningen, som bestod av tollingarbete, två olika sök i två väldigt olika områden och avslutades med en Walk up, då alla går på en rad och följer efter en person som går före. När den personen, igår var det vår kennelmamman Helen, stannar ska vi också stanna.
 
Sen kastade Helen en dummy och då trodde vi ju alla att vi skulle få hämta den, men icke! När det var min tur var det husse som gick och hämtade dummyn! Så himla orättvist!! Jag blev riktigt upprörd och kunde inte förstå varför inte jag fick hämta dummyn. Men matte tyckte det var en jättenyttig övning. Det var det nog för alla oss hundar.
Efter att träningen var slut, fick Rusa och jag springa lösa och leka lite. Med betoning på lite, för vi var så trötta efter träningen, att vi inte riktigt orkade ge järnet. Men det var kul ändå.

När vi kom hem var jag jättetrött och sov nästan hela kvällen. Det tar på krafterna att träna.
 
Idag blev det en annorlunda morgon. Istället för att gå till jobbet, stannade matte hemma med mig. Det som är ännu mer annorlunda än att matte plötsligt ska vara hemma, är att hon inte får prata. Det har doktorn sagt. Hon har knutor på sina stämband och om de ska försvinna, måste hon vara tyst. Matte säger att vi ska få kvalitetstid tillsammans och att hon ska vara tyst, gör att vår kvalitetstid blir lite spännande.
Matte har bestämt sig för att vi varje dag ska gå en rejäl långpromenad och det har vi gjort idag. Vi åkte till ett ställe med en sjö, där jag inte har varit förut. Mmmm så många härliga dofter det fanns där. Jag hade fullt upp med att nosa överallt. Ända tills det blev lite dålig stämning mellan matte och mig. När hon stampade i marken och skrapade med foten, visste jag vad klockan var slagen. Det var bara att lyda när hon gav mig fot-kommandot genom att klappa sig på låret. Sen var jag tvungen att gå fot jättelänge. Säkert 150 meter, innan matte gav mig varsågod-tecknet. Det är bra, tycker jag, att både husse och matte har lärt mig en hel del tecken och visselsignaler som nu gör att det blir lite lättare för matte och mig att  kommunicera med varandra.
När vi kom hem från vår långpromenad, hjälpte jag matte lite i tvättstugan, innan det var dags för min eftermiddagsslummer.

Det känns som om den här kvalitetstiden med matte kan bli lite småkörig. Hon verkar inte direkt ha planerat att ta det lugnt, men jag ska nog hänga med i svängarna.

I lekskolan

I förrgår var det dags för skola igen. Den som husse och jag går och där vår fröken heter Sofie. Men först fick jag vara ensam på eftermiddagen, innan matte kom hem. Det är aldrig kul, så när hon kom hem höll jag på att välta både henne och möblerna i hallen. Sen kände jag hur trött jag var, för jag hade inte sovit något på hela dagen. Jag la mig därför i en av köksfåtöljerna och slumrade lite, men höll hela tiden ett öga på matte, så att hon inte försvann igen.

 

Sen, när husse kommit hem blev det strax dags att åka till skolan. Nu, när jag har varit där ganska många gånger, är jag riktigt taggad när vi kommer fram. Jag har bråttom in och upp för alla trapporna. Men till skillnad från när matte och jag gick rallylydnadskursen i höstas, lägger jag mig ner när vi kommer in i teorirummet och väntar på att vi ska göra något. Det är husse och matte väldigt nöjda med. Jag KAN koppla av. När jag vill.

 

När Sofie berättade att den här gången gick ut på att vi skulle leka, såg husse först lite fundersam ut. Men sen, när vi kommit ut till träningshallen, hade vi jättekul! Husse hade glömt leksaken han köpte förra gången vi var där, så nu fick han först köpa en till. Nu har jag två likadana leksaker och jag gillar båda två. Vi hade dragkamp och så fort jag vann, kom jag tillbaka med leksaken till husse, så att vi kunde ha dragkamp en gång till.

 

När man leker är det viktigt att vila ibland och när det blev vila, fick jag godis. Husse hade tagit med sig mitt favoritgodis. Det där som jag ficki julklapp av Zera. Man får inte många bitar, men de man får är väldigt goda.
När vi hade pausat klart, skulle vi inte leka längre. Nu skulle vi jobba med target. Sofie säger att om man har lärt in target ordentligt kan man använda det till exempel när man ska skicka hunden till rutan. Jag vet inte vilken ruta hon pratar om, men det är ett speciellt ställe man ska vara på. Så mycket förstod jag. Vi började med att jag skulle sätta nosen på vår target, som var ett plastlock som husse höll i. Och varje gång jag gjorde det, klickade husse och så kom det en godis.

Det där lärde jag mig ju nästan direkt, för vi har ju tidigare jobbat ungefär så, fast bara med en hand som target. Eftersom jag hade fattat galoppen direkt, fick vi istället börja med tasstarget. Då skulle jag sätta tassen på en target som låg på golvet. Det var bara det att jag tyckte att det där plastlocket inte skulle ligga där och skräpa, så jag lyfte upp det och gav till husse. Flera gånger.

Då hämtade Sofie en annan sak som fick vara target och som inte var så rolig att bära. Det var en sån där platta som vi har på väggen i badrummet. Då fattade jag att jag inte skulle städa, utan sätta en tass på plattan.

 

Sen flyttade sig husse längre och längre bort från plattan så att jag fick springa mellan honom och plattan för att sätta foten på den. Och nu tror jag att jag förstår det där med rutan. Man lär in den med hjälp av en target som läggs i rutan.

Eftersom vi varit så duktiga, nöjde vi oss för dagen och satte oss på ljugarbänken och tittade på de andra istället. Vi är ett bra team, husse och jag!

 

Vattenkrig

När vårt badrum renoverades i höstas, valde husse och matte att ta bort badkaret och istället ha duschväggar. 

"Det blir enklare när vi ska tvätta av Pajas", sa matte.
Hon hade fel, kan jag säga.
Då, när badkaret fanns där, hoppade jag i det och stod där medan de tvättade mig. Nu kan jag ju gå runt i badrummet och se till att det blir blött lite varstans. Det vill säga överallt. Det är kul, tycker jag.

 

Det tycker inte den som duschar mig. Idag var det husses tur att duscha mig och då var det matte som skrattade. Hon tyckte det såg kul ut när jag försökte smita undan och husse försökte hålla mig kvar. Det slutade med vattenkrig. Jag förlorade och blev sur.

 
Husse vann, men var också sur. Dyngsur. Den enda som var glad var matte, som fick torka mig. 

Nu ligger jag på tork på köksgolvet, med lockar i pälsen och är ganska nöjd ändå.


Om

Min profilbild




RSS 2.0