Vinterklädd
Nu har vi fått massvis med snö och jag har försetts med täcke varje gång jag ska ut. Ja, kanske inte om jag bara ska ut och kissa lite, men om vi ska vara ute ett tag måste jag ha täcke. Känns larvigt och pinsamt, men matte säger att det är veterinärens order. Jag får inte bli kall och våt på min rygg.
Som ett försök att få mig att känna mig lite mindre pinsam, har även Solo och Bonus på sig täcke ibland. Solo verkar inte bry sig, men Bonus… ja, du som följt min blogg vet att han verkligen inte tycker om att ha täcke! Men nu är det så i alla fall.
Solo har till och med fått på sig någon slags tygpåsar på sina tassar. Det ska tydligen göra att hon slipper få isklumpar mellan tårna, men där går gränsen för mig! Inga tygskor på här, inte!
Nu verkar det som om vi inte ska ha en massa människor och hundar här och då har ju inte jag någon att charmera när de äter, så jag får helt enkelt försöka mig på att få husse att bli lite charmad av mig. Det funkar ibland, men inte alltid.
Det är inte så ofta som jag får apporteringsträna, i alla fall inte lika ofta som Bonus och Solo får göra det. Jag tycker det är väldigt orättvist, men blir desto lyckligare när jag väl får köra ett pass. Då är jag jätte, jättelydig och husse blir jätte, jätteglad. Men det är alltid för korta stunder.
Jag har blivit lite tröttare nu än jag varit förut och är inte riktigt lika intresserad av att leka med Solo som jag varit. Speciellt de dagar då jag varit på vattentrask, lekt ute eller har apporteringstränat, blir jag väldigt trött på eftermiddagarna. Då är det skönt att ligga och koppla av, mysa lite. Om man får vara ifred, vill säga… Ibland är hon ganska trög. Och störig.
