Ett nytt diplom

 
Nu har jag fått ännu ett diplom. Det fick jag i torsdags då vi var på Norra Stockholms Hundcenter och avslutade kursen i rallylydnad. Det var synd att den tog slut, för jag tycker verkligen att det är jätteroligt med rallylydnad. Det gör husse också och nu vill han att vi ska tävla. 
 
 Matte och Bonus var med och tittade på oss när vi gick olika banor för att Bonus ska träna passivitet. Den här gången fick han sällskap av mig, efter att husse hade gett mig ”rött kort” när vi hade teori. 
 
 Han är lite kinkig ibland och vill att jag ska vara tyst på teorin. Där var vi inte helt överens. 
Matte ville filma husse och mig och då placerade hon Bonus i en bur, så att hon inte behövde hålla koll på honom samtidigt. DET gillade inte Bonus!
 
 Han protesterade ända tills han hittade ett tuggben som någon glömt kvar i buren. Det låg han och gnagde på och var tyst och lugn så att matte kunde filma ifred. I alla fall en stund. Innan vi gick hem fick jag mitt nya diplom, så nu har jag tre diplom från NSHC.
 
Har jag berättat att jag tycker om fårskinnstofflor? Speciellt mattes tofflor. Jag har hjälpt henne med att ge hennes tofflor en lite mer personlig design. På så sätt kan hon inte förväxla dem med någon annans tofflor. 
 
Matte ser det inte på samma sätt som jag, utan säger att hon tycker att jag borde sluta göra bus med hennes tofflor, men hon fattar ju inte att jag gör henne en tjänst. 
 
När vi vaknade i morse, insåg vi att vi haft sovmorgon. Det var riktigt skönt och ingen av oss hade haft bråttom ut. Speciellt inte Bonus, som annars brukar vilja gå ut 05.30.
 
Efter frukost var vi ute och gick i skogen. Då hade husse med sig små kort med likadana bilder som skyltarna i rallylydnaden. När han plockade upp ett kort ur fickan, gjorde vi det som kortet visade. Det var kul och ett tips på hur man kan träna på en vanlig promenad och i en annan miljö än på en träningsplan. 
 
När vi kom hem tog vi en power nap, husse och jag. 
 
 När vi vilat upp oss åkte vi för att vara med på en träff med aktivitetsgruppen i norra Stockholm. Det var tollingtema idag och det är ju nästan det bästa jag vet. Det var andra hundar där, förutom Bonus och jag och det kändes väldigt konstigt. Jag är ju van vid att det bara är jag som håller på och inte alls van vid att vänta medan en annan hund får tolla. Som tur var fick jag i alla fall börja. 
 
 Men sen fick jag vänta och sitta still och titta på medan de andra tollade och det gillade jag inte alls. Men både husse och matte säger att det bara är nyttigt för mig. Vaddå nyttigt? Mat kan vara nyttigt, men inte att behöva titta när andra jobbar. 
 
Bonus fick inte tolla. Han fick träna passivitet igen. Matte har visst snöat in totalt på det där med passivitet. Tur för mig att det är husse och inte hon som tränar mig. Men Bonus verkade trivas ändå. 
 
Ja, det blev en dag med mycket aktivitet idag och nu är vi trötta och nöjda. Laddar för en ny vecka.  

Vetekudden

Den här helgen har varit ganska körig. Vi har haft fullt upp, både Bonus och jag. Det började kanske lite tokigt i och med att Bonus hittade mattes vetekudde. Den brukar hon värma i microugnen när hon har lite extra ont i ryggen eller nacken och så lägger hon den där det gör ont så att det blir varmt och skönt. Det går inte längre.

 
Bonus klarade sig ganska länge med det där buset. Det var först när husse och matte skulle gå och lägga sig, som matte klagade över att det var så mycket grus på golvet bredvid sängen och hon undrade hur det hade kommit dit. Sen tände hon lampan.

Det låg vetekorn precis överallt. Och i sängen låg vetekudden, som innehöll betydligt färre korn än den gjort när den var ny och otuggad. De allra flesta vetekornen hade hamnat i sängen, så husse kom med dammsugaren och dammsög hela sängen och hela golvet. Exakt när Bonus gjorde det där buset, vet ingen, men JAG var i alla fall inte inblandad. Jag gör inte sån’t längre. Jag har avancerat till att sno mat från köksbänken. Men bara ibland.

I lördags började dagen med lite morgonmys, då Bonus tvättade mina öron. Han får göra det ibland när jag fortfarande är för trött för att stiga upp ur sängen och inte vill leka.

 
Sen fick husse och matte för sig att miljöträna oss. Egentligen var det väl Bonus som behövde det, men jag hängde med i alla fall. Först tog vi en promenad längs med vattnet och kom sen fram till hållplatsen för tvärbanan. Det är ett tåg som bara åker på marken, som en spårvagn. När tåget kom, klev vi på och satte oss allra längst fram, precis bakom chauffören.
 
Efter tre stationer hade Bonus börjat tröttna på att sitta på golvet och försökte sätta sig på platsen bredvid matte, men det fick han inte. Då hoppade han upp och satte sig i mattes knä, så att han kunde titta ut. En stund till gick det bra, men sen började han tröttna på det också och protesterade högljutt. Själv låg jag på golvet hos husse och tyckte att Bonus var lite pinsam. Speciellt när han började yla. Till sist la han sig ner, med mig som huvudkudde och jag lät honom göra det. Då slapp jag i alla fall höra honom tjuta.
 
När vi till slut gick av, var vi på ett ställe där varken jag eller Bonus varit förut och det var spännande. Många nya dofter och ställen som vi gick förbi. Efter en lång promenad, som enligt matte var 6 km, kom vi fram till något som heter Södra station. Där skulle vi åka pendeltåget hem, hade husse och matte bestämt. Men det gick inga pendeltåg i lördags. Då fick vi vänta på en buss istället.

När vi åkt buss en stund – och då kan jag säga att vi var rejält trötta vid det här laget – somnade Bonus, just som det var dags att kliva av. Matte fick väcka honom och alldeles yrvaken vinglade han av bussen. Nu var det dags att åka tunnelbana hem igen.
 
När vi gick av vid vår station, fick vi vänta på att en hiss skulle komma långt, långt uppifrån. Då fanns det mycket spännande att titta på under tiden. Det fanns trappor som åkte av sig själva, som var väldigt spännande.

Väl hemma igen var vi verkligen trötta efter den där utflykten och när det blev kväll förstod jag varför vi gjort den. Husse och matte skulle gå bort och lämna oss ensamma hemma. Och vet du vad? Det gjorde absolut ingenting! Vi sov hela tiden som husse och matte var borta och orkade inte leka alls.

Godis är gott

Jag har ju berättat om hur kul jag tycker att det är när jag får hjälpa till hemma. Varje gång det är dags att tvätta, är jag med och hämtar plagg efter plagg, som husse eller matte sedan stoppar in i maskinen. Matte har försökt få Bonus att hjälpa till, men han fattar inte vad han ska göra. Han står bara stilla hos matte som sitter vid maskinen och hoppas få godis när jag kommer med kläderna. För godis får jag när jag hjälper till. Ibland får Bonus också godis, fast han inte hjälper till. Det är orättvist.

Nu har jag kommit på en sak. När jag blir lite sugen på godis går jag in i badrummet och kontrollerar om det finns något i maskinen som jag kan plocka ut ur den. Det kan, i bästa fall, ligga något där som kan generera en godisbit det också. Men för det mesta är det tomt där.

Jag brukar hjälpa till att duka av matbordet också, men det har blivit mycket svårare sedan Bonus kom, för nu vill han ta sakerna som jag bär till köket. Där har han fattat galoppen! Alltså: om man kommer med en sked, ett saltkar, ett kastrullunderlägg eller något annat till den som står i köket när maten är uppäten, så får man en godis. Men du ska inte tro att han tar något själv redan vid matbordet. Nä, han låter mig bära sakerna halva vägen och tar, nej stjäl, det sen ur munnen på mig för att sedan lämna ifrån sig det till den som står i köket. Det är inte särskilt snällt, tycker jag. Men det är så de är, småbröder.

Fast konstigt är det ändå. Fast jag kan bli så irriterad på Bonus, saknar jag honom om han inte är där jag är. Igår var till exempel en sån dag. Husse och jag åkte till jobbet och lämnade Bonus hemma med Sandra. Hela den långa dagen var jag lite nedstämd av att ligga ensam på husses kontor, utan min lillebror. Han ÄR faktiskt ganska söt ibland. I alla fall när han är trött och vill vila.


Efter jobbet var vi på rallylydnadskusen igen och då blev allt kul igen! Den här gången fick vi gå en bana och vi gjorde nästan inga fel. Jag gjorde förstås inga alls, men husse… Ja, vi har lite att jobba på där. Matte har frågad husse om vi är klara för start på tävling efter nästa gång, som är den sista. Ja, i det stora hela, säger husse. Utom några små detaljer, som vi behöver finslipa. Och då undrar jag bara en sak: Vaddå "vi"?!

Ibland vill jag ha lite kvalitetstid med matte. Då ser jag till att få det på morgonen, när hon är i badrummet och gör sig iordning innan hon ska gå hemifrån.

 
Då håller jag henne sällskap medan hon kladdar på något på sina ögon och kletar in något i ansiktet. Då pratar hon bara med mig. Säger att jag är en duktig kille och att jag är den bästa Pajaspojken någon kan ha. Då känns det väldigt bra – speciellt när jag hör att Bonus ligger och gnäller på andra sidan dörren utan att få komma in. Ibland händer det att jag får titta närmare på det matte använder i ansiktet, men det varken luktar eller smakar gott. Men jag vill i alla fall alltid prova, man vet ju aldrig - det kan vara både gott och fint.

Bonus ja… Han är lite tung i huvudet ibland, har jag märkt. Det ser lite konstigt ut, men han är duktig på att hitta olika ställen att lägga sitt huvud på.
Ibland använder han mig som huvudkudde, men det gör inget. Det är ganska mysigt när vi ligger nära varandra. Ända tills han börjar brottas med mig. Då måste jag tala om vem som bestämmer och då lyssnar han faktiskt. Visst är det väl konstigt?!

Nu ska vi gå ut med matte, för vi har ätit middag och då är det dags att gå ut. Matte har börjat använda ”tvillingkoppel” på oss när hon går ut med oss båda.


Det är bara för att hon annars trasslar in sig i våra koppel. Det ser ganska kul ut när hon försöker reda ut trasslet. Ungefär som om hon dansar på gatan, eller hoppar hopprep. Och ibland retas vi med henne och springer runt henne, så att vi surrar in henne i våra koppel och då blir hon jättesur! Då är det dåligt stämning en stund, tills hon har trasslat ut sig igen.
Nu är det helg och då vet jag att det är dags för sista gången av vår apporteringskurs. Det är jättetråkigt, för det har varit både kul och nyttigt för både mig och Bonus att vara med på den. För att inte tala om vad det har gjort för husse och matte… Hoppas att det blir en fortsättning!

Om

Min profilbild




RSS 2.0