På hal is
Nu är våren på väg med stormsteg. Det märktes i går morse, när vi var ute på morgonpromenaden som ledde till dammarna. Jag fick syn på en intressant sak och styrde stegen mot isen på dammen, fast husse sa hej. Just då hörde jag inte riktigt vad han sa. Han kunde i och för sig lika gärna ha sagt nej, men jag hörde hej och gick ut på isen. Den bara försvann under mig och plötslig simmade jag. Lika plötsligt hördes ett enormt plask. Det var Bonus! Han tog mitt bad som ett klartecken till att det är tillåtet med ett dopp.
Han hade fel. När vi kom hem åkte han in i duschen, men jag slapp. Ibland ska man ha lite tur också.
I lördags var det hundar här på kurs. Jag tog det säkra före det osäkra och lånade ett munskydd av matte.
Men det behövdes inte, för vi fick inte vara med, så vi låg istället och vaktade ytterdörren och väntade på att de skulle åka.
När de hade åkt härifrån, var det doftkalas på gräsplanen där de andra hundarna hållit till. Vi hade att göra en lång stund med att söka av de olika dofterna, så länge att jag blev väldigt trött.
