Jag skulle ju bara hälsa...
Matte säger ofta att jag är en väldigt yvig hund, som inte riktigt förstår min storlek och styrka. Ibland kanske hon har rätt, även om jag inte skulle erkänna det för henne. Idag gick det till exempel lite tokigt när en av hantverkarna som jobbar med vårt badrum kom. Jag skulle ju bara hälsa på honom, eftersom jag är övertygad om att han skulle bli väldigt ledsen annars. Nu fanns det ett hinder i vägen – matte höll just på att plocka upp ur diskmaskinen och frontluckan stod öppen med tallrikskorgen framme. Då hoppade jag över luckan, men fastnade med framtassarna i korgen, som for iväg tillsammans med en skål och ett porslinsfat. Krasch!! Ooops!
Som tur var hade Bonus just flyttat sig från sin favoritplats, för det var precis där som skålen kraschade och gick i åtminstone 20 bitar.
Apropå Bonus, så har han varit en trattskalle i flera veckor nu. Han har ett sår i baken som är infekterat och som läker långsamt. Varje morgon får han medicin som husse eller matte lägger i något alldeles extra gott – leverpastej, skinka eller ost. Det är bra att han medicinerar, för då får jag också smaka på det goda. Utan piller, förstås. Jag tycker han kan fortsätta länge med sin medicin.
När vi är ute tillsammans med matte och husse slipper Bonus ha tratten för en stund och då njuter han. Kör ner huvudet i snön och plöjer fram med nosen som plog. Ibland är han med och leker med frisbeen, men mest har han legat och varit ganska hängig.
Det har gjort att jag har haft ganska tråkigt vissa dagar, även om matte har lekt en del med mig. En dag plockade hon fram en konstig sak. En stol med långa skenor på, som matte stod på och åkte iväg i en hiskelig fart. Ända tills det tog tvärstopp! Snacka om vurpa. Som tur var skrattade hon bara, speciellt när jag kom och kastade mig över henne, för det är inte ofta som man hittar matte på marken i snön! Det gäller att passa på. Men den där åkgrejen låter jag nog vara.
En dag tog matte med mig på en sökövning. Det är inte ofta det händer. Hon brukar annars bara träna Bonus, men han är så låg nu och sover mest, så nu fick hon väl lite abstinens. I alla fall gick det väldigt bra, även om jag nog tycker att matte är lite strängare än husse. I alla fall fick hon alla apporterna som hon gömt åt mig och jag var rätt nöjd då också.
En annan dag satt husse i styrelsemöte nästan hela dagen och matte höll på att måla i ett av våra rum. Då hade jag verkligen tråkigt! På något sätt lyckades jag förmedla det till matte (jag har ju mina knep) och då tog hon fram problemlösningsleksaken som vi fick i julklapp. Den är jättekul och tar en stund att bli klar med. Fem minuter, ungefär. Gott är det också.
Nu är jag mest frustrerad över att jag inte kan få vara ute samtidigt som husse kör lillbilen med plogen, så jag får sitta här i fönstret och titta på istället. Inte mycket annat att göra.
