Här händer det saker! Det började med att vi tog hjulhuset och åkte till Eva. Hon bor där vi hade "Butis", vårt torp innan vi flyttade till Fågelbro Gård. Där träffade vi en kul liten pryl som heter Bruno. Han var bara en valp och rätt ofarlig.
Efter att vi sovit en natt i hjulhuset hos Eva åkte vi vidare till en annan plats där vi fick bada. Det var härligt eftersom det är så varmt nu.
Ännu en natt i hjulhuset och när vi åkt klart den dagen visade det sig att vi kommit till Norgelandet, för där fanns plötsligt vår norska familj med min syster Zera i spetsen. Jag förstod att vi skulle stanna ett tag, för nu kom förtält, silverduk och hage till, kanske främst, Bonus upp. Men jag testade och godkände den.
Nästa dag gick vi på restaurang allihop. Serveringspersonalen och flera av gästerna ville gulla med oss. Oss hundar, alltså. Vi var ju fyra av samma sort och det tyckte många var intressant.
På vägen tillbaka tog vi ett bad och det var riktigt varmt och skönt i vattnet.
Dagen därpå hände något riktigt kul: jag fick starta tollingjaktprov! Det har jag inte gjort sen jag sprängde tollingnätet för tre år sen. Det var också i Norge. Det började jättebra med ansmygning och tolling.
Foto: Merete Evensen
Vid första vattenmarkeringen lämnade jag husse när det smällde, utan att han gett klartecken. Men jag hoppade inte i vattnet förrän jag sett var dummyn landade.
Foto: Merete Evensen
Sen hämtade jag dummyn och simmade in till husse. Jag var så glad, så glad att jag tuggade lite extra på dummyn och det gillade visst inte den där domaren.
Foto: Merete Evensen
Småaktigt, tycker jag, för han hade jättemånga dummysar och
då gjorde det väl inget om jag råkade tugga på en?! Men där tog provet slut för min del.
Lite senare var det Bonus tur och han gjorde det mesta rätt, ända till slutet. Då knallade han rejält på sista vattenmarkeringen. Där rök ditt förstapris, sa domaren. Men Bonus fick i alla fall pris och en påse med godis och saker. Lite orättvist tycker jag.
Nästa dag packade vi ihop våra prylar och började åka hemåt. Men då hände något som jag aldrig kunnat tänka mig…
Vi åkte inte raka spåret hem, utan till ett ställe där det fanns en valp. Den valpen har nu följt med oss hem och ska tydligen bo här! Det får jag nog anledning att berätta mer om nästa gång.
