Den första snön
Nu har den kommit till oss. Snön, alltså. Jag tycker det är kul att springa runt i snö, även om den allra första knappt täckte marken.
Men sen kom det mer och då undrade Solo vad det var. Först skällde hon ut snön och sen försökte hon äta upp den. Ganska dumt, men hon är ju så liten och okunnig.
Jag har ju sagt att jag ska lära henne allt jag kan och där är vi på god väg. Nu har hon till exempel insett tjusningen med att vara en knähund och ligger mer än gärna i mattes knä och blir kliad. Hos husse är det fullt, så därför får hon hålla tillgodo med matte.
Det är bara Bonus som inte så gärna ligger i någons knä, men det är så han är. Om det är någon han vill kela med så är det matte, men nu har han ju fått konkurrens där. Fast matte ser allt till att mysa även med honom.
En dag innan snön kom höll vi på med lite apporteringsträning. Då hände en liten olycka. Jag skar mig i en tass. Husse var snabbt där med ett bandage. Onödigt, tyckte jag som hellre sköter om mina blessyrer själv.
