En knähund

Husse höll sitt löfte. Vi gick ut i skogen igår. Jag fick ha på mig både reflextäcke och min sele, för när det är älgjaktstid och folk med bössor i skogen, är det viktigt att man syns. Jag vill ju inte att någon ska tro att jag är en räv!

I skogen plockade matte svamp och husse och jag tränade sök och dirigeringar. Husse säger att jag har blivit väldigt duktig nu. När jag hittat alla apporterna på ett stort sökområde, var matte plötsligt borta. Då sa husse åt mig att spåra, så jag satte nosen i backen och hittade snabbt mattes doft. Hon var inte så långt bort, men jag blev i alla fall jätteglad när jag hittade henne. Det går minsann inte att gömma sig för mig!
När vi kommit hem igen kom lakritstrollet på besök. Det är husse och matte som kallar honom så. Egentligen heter han Milo och är en hund. Inget troll.

 
Det är något mysko med Milo för han är inte som andra killar och det gör mig frustrerad.  Alltså - de säger att han är en kille, men jag är inte helt säker på det. Jag blev nästan lite kär i honom, men det gillade han inte. Husse säger att han är kastrerad. Om man blir så där mysko när man är kastrerad, hoppas jag att jag slipper det.

På kvällen gjorde husse och matte pizza. Den var väldigt god, för jag fick smaka en bit av husse. Jag bad väldigt snällt om en liten bit och då fick jag det. Ibland lönar det sig att be fint. 

 
Sen satte sig husse på golvet och gosade med mig. Det är mysigt när människorna kommer ner på golvet ibland. Då kryper jag gärna upp i deras knä och blir en riktig knähund för en stund. 
 
Nu är det slut med att vara på torpet för ett tag, säger matte. Vi ska inte dit förrän till våren igen och det känns väldigt trist. Men vi har annat att se fram emot nu. På onsdag ska vi börja med rallylydnad, har matte berättat. Jag vet inte vad det är, men det går nog fort - det hörs ju på namnet!
 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Om

Min profilbild

Pajas




RSS 2.0