Sur!

Det är ju typiskt. Just som vi hade så trevligt, husse, matte och jag. Då åker hon ifrån oss igen och jag blir sur. 
 
Vi har haft långledigt och varit på torpet i flera dagar. Ända tills det blev vinter igen. Då åkte vi hem och genast började husse stöka ner igen. 
 
 Nu är det tydligen dags att göra klart det lilla, lilla rummet dit människorna går och stänger in sig ibland. Det har varit stökigt där länge nu, så det är nog bra om husse lagar det. Jag ville, men fick inte vara med. 
 
Igår var vi i skogen och tränade en stund. Nu sätter de på mig sele och lina igen, fast jag kommer direkt med apporterna och till och med sätter mig ner framför husse innan jag släpper den i hans hand. Men så gör de ifall jag skulle få för mig att springa iväg från dem om det kommer något djur. Jag förstår inte varför jag skulle göra det - jag vill ju vara med husse. 
 
Nu har matte lämnat mig och jag väntar på att husse ska komma hem. Då ska vi ha en killkväll och kolla på hockey, säger han. Matte har i alla fall fått sitt straff. Det här är resterna av hennes toffel. 
 
Så går det när man åker ifrån sin Pajas. 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Om

Min profilbild




RSS 2.0