tollarenpajas.blogg.se

Det började redan tidigt i går morse. I svinottan. Vi väcktes av mattes klocka långt innan jag i normala fall brukar se till att alla vaknar. Det är ju galet att gå upp klockan halv sex på helgen, men så jobbar vi i vår familj. När vi kom fram till mässan var det en jättelång kö och i den var det fullt med andra hundar. Många var det som nog hade svårt att gå, för de satt i sina burar i små vagnar, som drogs av deras hussar och mattar. Dom tyckte jag lite synd om… ända tills det var en som gick före oss och som gav Bonus en utskällning så att han höll på att trilla baklänges, när han nosade på duken som täckte buren. Det var elakt gjort, tycker jag, så jag skällde tillbaka. Man ska ta hand om sin lillebror.

När vi kom in, var det inte lika trångt. Min husse och roliga Mats, som både Bonus och jag gillar jättemycket, hade gjort iordning där vi skulle vara. Det började med att Bonus och jag var utanför och Mats och husse på insidan. Vet inte riktigt om det var så det var tänkt, men det var rätt kul att se det hela från den sidan av staketet.

Husse upptäckte ganska snart sitt misstag och släppte in oss på insidan av montern och så var det första passets bemanning på plats, redo för publiken.

Det som var intressant med den här montern, var att husse verkligen uppmuntrade oss att hoppa upp på bordet. Det skulle ha varit hemma det! Där får man verkligen inte hoppa upp på bordet. Jag har provat det ett par gånger och det har minsann inte varit särskilt framgångsrikt eller populärt.

I början av dagen var det lite tunnsått med människor i monterområdet och det får mig ju att fundera än mer över vad i hela fridens namn vi skulle upp och göra före klockan 6! Men Bonus satte sig där på bordet och ropade att vi var på plats, och det dröjde faktiskt inte så länge innan det dök upp folk.

 

Sen kom det fler, och fler och ännu fler! Ja, till sist var det så många att det inte fick plats fler framför vårt staket. Och alla ville de klappa oss och prata med både husse, matte och Mats. Många tog pepparkakor ur burken på bordet, som jag också försökt smaka ur, men fick nej från matte. Så småningom blev vi avbytta av andra som skulle stå i montern och det var tur det. Vi var nämligen fruktansvärt kissnödiga vid det här laget, så det var skön att få komma ut i friska luften en stund.

När vi kom in igen träffade vi några vi känner. Det var Hickory och hans matte Irene, som hade picknick för sig själva på golvet. Hickory var där för att visa hur man gör när man håller på med nosework.

 

Vi hälsade på dem en stund innan det var dags att förbereda oss för nästa uppdrag: rasparaden. Då samlades alla olika raser på ett ställe och sen fick vi var och en för sig gå in i en jättestor yta – finalringen – medan en tant berättade för publiken vad vi var för ras och vad som var kännetecknande för rasen. När husse, Bonus och jag gick in där, berättade hon att det är bra att ha en vit svanstipp när man är en tollare och att vi är ganska lekfulla när vi jobbar, t ex tollar.

När vi gått nästan ett helt varv, fick vi ställa oss bredvid andra hundar som gått före oss och det var väldigt trevligt, för både Bonus och jag tycker om att träffa nya hundar. Mingla, liksom. Fast husse satte stopp för det. Så typiskt honom! Efter det gick vi runt och tittade på alla hundar och allt annat som fanns där. Man blev verkligen snurrig i huvudet av alla intryck, så det kändes väldigt skönt när husse sa till matte att hon kunde ta med sig oss och åka hem och att husse skulle komma hem senare. Sen sov vi nästan hela resten av dagen och natten.

 

I morse var det samma visa igen. Upp i ottan och iväg till mässan. Nu satte vi oss och väntade på att alla människor skulle komma och njöt faktiskt av att det var lite luftigt omkring oss.

 

Vi passade förstås på att ligga på bordet, båda två. Lika bra när man kan, utan att få bassning. Men Bonus kunde inte stanna så länge för idag skulle han springa i en ring. Som är en fyrkant. Han skulle vara där tillsammans med några av sina systrar, vår mamma Blända och sin pappa Tristan.
Det var ganska snabbt avklarat. Domaren gav Bonus ett ”very good” och skrev att han var ”valpig” men har potential. Det hade jag kunnat tala om utan att Bonus hade behövt springa runt i den där ringen. Jag har ju sagt hela tiden att han är en liten valp, som har långt kvar innan han blir lika erfaren och mogen som jag. Just därför det är sådan tur att han har mig, som tar hand om honom. Bonus själv tröttnade så småningom på att behöva vara där vid utställningsringen, så han la sig och sov på en alldeles ny madrass, som matte köpte åt oss idag.

Själv hängde jag i montern merparten av dagen idag också och så gick jag i rasparaden med husse igen. Det gick lika bra, eller till och med bättre idag. Som tur är hade vi en del lugnare stunder i montern idag och det passade mig väldigt bra. Då tog jag tillfället i akt och kopplade av lite. Koppla av är något som jag har lärt mig göra nu, under det här året som varit. Husse och matte säger att de tror att det till stor del beror på att Bonus har flyttat hem till oss och att jag nu får utlopp för min energi på ett annat sätt än när det bara var jag. För min del får de tro precis vad de vill, jag vet ju att jag helt enkelt tycker att det är skönt att koppla av ibland.

Nu är vi äntligen hemma igen och vi är JÄTTEtrötta! Det har verkligen varit en jobbig, men väldigt rolig, helg. Det bästa av allt är nästan alla gratisprover med mat och godis vi har fått. Idag åt vi till exempel vom till middag. Det var också gratisprov som vi fick med oss hem. Jättegott!! Men vi fick annat också, flera påsar.

 

Nu är det läggdags och jag är säker på att vi kommer att sova mycket gott i natt. Tack vare alla trevliga människor vi har träffat de här dagarna och allt vi varit med om.