Godis är gott
Jag har ju berättat om hur kul jag tycker att det är när jag får hjälpa till hemma. Varje gång det är dags att tvätta, är jag med och hämtar plagg efter plagg, som husse eller matte sedan stoppar in i maskinen. Matte har försökt få Bonus att hjälpa till, men han fattar inte vad han ska göra. Han står bara stilla hos matte som sitter vid maskinen och hoppas få godis när jag kommer med kläderna. För godis får jag när jag hjälper till. Ibland får Bonus också godis, fast han inte hjälper till. Det är orättvist.
Nu har jag kommit på en sak. När jag blir lite sugen på godis går jag in i badrummet och kontrollerar om det finns något i maskinen som jag kan plocka ut ur den. Det kan, i bästa fall, ligga något där som kan generera en godisbit det också. Men för det mesta är det tomt där.
Fast konstigt är det ändå. Fast jag kan bli så irriterad på Bonus, saknar jag honom om han inte är där jag är. Igår var till exempel en sån dag. Husse och jag åkte till jobbet och lämnade Bonus hemma med Sandra. Hela den långa dagen var jag lite nedstämd av att ligga ensam på husses kontor, utan min lillebror. Han ÄR faktiskt ganska söt ibland. I alla fall när han är trött och vill vila.
Efter jobbet var vi på rallylydnadskusen igen och då blev allt kul igen! Den här gången fick vi gå en bana och vi gjorde nästan inga fel. Jag gjorde förstås inga alls, men husse… Ja, vi har lite att jobba på där. Matte har frågad husse om vi är klara för start på tävling efter nästa gång, som är den sista. Ja, i det stora hela, säger husse. Utom några små detaljer, som vi behöver finslipa. Och då undrar jag bara en sak: Vaddå "vi"?!
Ibland vill jag ha lite kvalitetstid med matte. Då ser jag till att få det på morgonen, när hon är i badrummet och gör sig iordning innan hon ska gå hemifrån.
Bonus ja… Han är lite tung i huvudet ibland, har jag märkt. Det ser lite konstigt ut, men han är duktig på att hitta olika ställen att lägga sitt huvud på.
Nu ska vi gå ut med matte, för vi har ätit middag och då är det dags att gå ut. Matte har börjat använda ”tvillingkoppel” på oss när hon går ut med oss båda.
Det är bara för att hon annars trasslar in sig i våra koppel. Det ser ganska kul ut när hon försöker reda ut trasslet. Ungefär som om hon dansar på gatan, eller hoppar hopprep. Och ibland retas vi med henne och springer runt henne, så att vi surrar in henne i våra koppel och då blir hon jättesur! Då är det dåligt stämning en stund, tills hon har trasslat ut sig igen.
Nu är det helg och då vet jag att det är dags för sista gången av vår apporteringskurs. Det är jättetråkigt, för det har varit både kul och nyttigt för både mig och Bonus att vara med på den. För att inte tala om vad det har gjort för husse och matte… Hoppas att det blir en fortsättning!
