Ja må jag leva!
Idag är det ingen vanlig dag, för idag är det min födelsedag. Jag och alla mina nio syskon; Sixten, Happie, Hjulie, Zera, Balder, Aya, Mira, Dexter och Rusa fyller år idag.
Men redan igår blev det födelsedagskalas hemma hos oss, för igår fyllde Bonus ett helt år. Då hurrade vi och så fick han öppna ett paket som matte gav till honom.
Jag tror att han tyckte väldigt mycket om just att öppna sitt paket, för det låg pappersbitar över hela golvet innan han var klar.
I Bonus paket låg det en likadan orm som vi gav Zera i julklapp. Matte kom ihåg att både Bonus och jag tyckte att den var väldigt kul.
Jag lekte också med ormen, tillsammans med Bonus. Det fick jag göra i ungefär tio minuter. Då hade jag lyckats ha loss ena ögat och fått fram det där härliga vita luddet som jag visste fanns inuti. Och så var leken slut för min del. Bonus är mer för att brottas och gosa med sådana saker. Inte alls lik mig på den fronten. Matte kallar mig för Pajas Förstöraren. Rätt coolt namn!
På kvällen fick vi extra gott till middag – Bonus lite mer än jag och med en etta i. Egentligen var det ett ljus som man har i tårtor, men matte ville inte tända det. Det var nog bra, för Bonus försökte äta upp ljuset också.
Idag var det min tur att få lite mer uppmärksamhet än Bonus. Och ett paket fick jag också! I det låg det ingen leksak, utan ett riktigt fint halsband med tillhörande koppel av märket Country Pet.
Det klär mig väldigt bra och passar ju utmärkt, nu när vi är på väg att flytta ut på landet och bli Country Pets på riktigt. Jag kände mig faktiskt väldigt vuxen när husse satte på mig det.
Matte har lovat att vi ska få den där goda maten till middag idag också och jag har sett att det finns ett ljus som ser ut som en trea, så jag tror att jag fyller tre år. Är det gammalt?
Annat som vi har haft för oss är att vi har och hälsat på vår veterinär på Stockholms Djurklinik. Där trivs vi! Man får jättemycket godis när man är där och så säger de som jobbar där att vi är väldigt fina. Smicker och godis går hem bra hos oss.
Först vägde vi oss. Bonus väger 22,5 kg och jag 24. Inte mer än rätt, eftersom jag är både äldst och störst.
Sen skulle vi få vårt vaccin. Jag var först ut och fick ingen spruta, utan en dusch rakt in i näsan. Kändes jättekonstigt, men jag satt snällt stilla och lät veterinären göra vad hon skulle.
Sen var det Bonus tur. Han är inte lika väluppfostrad som jag. Jag tycker nog att matte och husse har misslyckats lite där. Speciellt matte, för det är mest hon som håller på med Bonus. Husse och jag – vi vet ju hur man ska uppföra sig. Innan Bonus satt still så att veterinären kunde sticka honom i nacken, fick både husse och matte hålla i honom. Och han fick i alla fall lika mycket godis som jag. Det var väl ändå lite orättvist?!
