Passivitet är inte kul
Efter ett tag ville matte byta och låta mig prova! Jag blev så glad att jag i min glädjedans lyckades trassla in både husse och matte i min lina och då gick det ju inte att springa. Sen trasslade husse ut oss och jag kunde sätta fart!
Du kanske undrar hur det går till när jag bloggar? Matte skriver, det har du nog fattat redan, men jag ska alltid se och godkänna varje inlägg. Tro inget annat.
Ibland var det någon hund som fick träna på att smyga fram till ett tollingnät, men fick bara sitta där utan att tolla. Vi andra, som fick sitta kvar och vara passiva kunde bara titta på och undra om det skulle bli vår tur att göra något. Efter en lång stund tog husse med mig en bit bort och började göra "klockan". Äntligen, tänkte jag och satt stadigt och väntade medan jag såg husse kasta dummies åt fyra olika håll. Men sen! HAN gick och hämtade alla fyra! Det blev droppen för mig. Snabb som en kobra snöt jag åt mig en dummy och sen bar det av över fälten. Någon måtta får det väl ändå vara.
Idag har vi varit på utflykt till storstan. Egentligen inte särskilt kul för oss hundar, för vi håller mest till i bilen. Men vi fick komma ut på promenad innan vi hälsade på hos mormor. Alltså det är inte min mormor och inte heller husses eller mattes. Men någons mormor är hon. Det vet jag! Där fick vi äntligen vår kraftigt försenade lunch och det kändes väldigt bra. Innan vi åkte hem igen tog vi en promenad bland alla härliga dofter.
