Passivitet är inte kul

(null)

Jag vet inte hur det ser ut där du bor, men hos mig är det fortfarande vinter och snö på marken. En dag då vi hade fått ännu mer snö på natten, bestämde sig matte för att prova Bonus nya dragsele. Hon tog på sig skidor och kopplade fast Bonus i ett bälte hon hade runt midjan och sa sedan åt Bonus att börja gå framför henne. Han fattade ingenting. Eftersom matte satt fast i honom, vände han tillbaka till henne varje gång hon bromsade honom. Det var i alla fall vad han trodde att hon gjorde eftersom det blev tungt att dra. Men efter en stund och med hjälp av mig som dragplåster, började han fatta galoppen.  

Efter ett tag ville matte byta och låta mig prova! Jag blev så glad att jag i min glädjedans lyckades trassla in både husse och matte i min lina och då gick det ju inte att springa. Sen trasslade husse ut oss och jag kunde sätta fart!

(null)

Det var så kul att jag bara måste vända tillbaka till matte och verkligen visa hur kul jag tyckte det var, men då kantrade vi och fick sällskap av Bonus. Där låg vi i en hög i snön tills matte sa: Nu får det räcka, och började samla ihop skidor och stavar. Jag tror att vi alla behöver träna lite på det där.  

Du kanske undrar hur det går till när jag bloggar? Matte skriver, det har du nog fattat redan, men jag ska alltid se och godkänna varje inlägg. Tro inget annat.  

(null)

Igår hade vi sällskap av åtta andra tollare. Jag hade trott och hoppats på att vi skulle ha lite kul tillsammans, men där fick jag tji. Det enda vi gjorde var… ingenting. Passivitet kallas det också.  
(null)

Ibland var det någon hund som fick träna på att smyga fram till ett tollingnät, men fick bara sitta där utan att tolla. Vi andra, som fick sitta kvar och vara passiva kunde bara titta på och undra om det skulle bli vår tur att göra något. Efter en lång stund tog husse med mig en bit bort och började göra "klockan". Äntligen, tänkte jag och satt stadigt och väntade medan jag såg husse kasta dummies åt fyra olika håll. Men sen! HAN gick och hämtade alla fyra! Det blev droppen för mig. Snabb som en kobra snöt jag åt mig en dummy och sen bar det av över fälten. Någon måtta får det väl ändå vara. 

Idag har vi varit på utflykt till storstan. Egentligen inte särskilt kul för oss hundar, för vi håller mest till i bilen. Men vi fick komma ut på promenad innan vi hälsade på hos mormor. Alltså det är inte min mormor och inte heller husses eller mattes. Men någons mormor är hon. Det vet jag! Där fick vi äntligen vår kraftigt försenade lunch och det kändes väldigt bra. Innan vi åkte hem igen tog vi en promenad bland alla härliga dofter.  

(null)

Sen återvände vi till landet, snön och tystnaden. Där trivs vi bäst. 






Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Om

Min profilbild




RSS 2.0