Nytt år, nya spår
Det bästa med snön är att det blir så många spår synliga. Själv behöver jag inte se dem, jag använder ju min nos. Men husse och matte tycker det är kul när de ser hur spårnoga jag är och så gillar de att gissa vems spår det är.
Därför har husse köpt en kamera som tar bilder och filmar ute även om ingen är med och första kvällen vi hade den uppe på en stolpe fick vi se att den här filuren trampade runt på vår skogsväg.
Vi har lekt mycket med våra julklappar. De vi gillar mest brukar vi ta med oss på morgonpromenaden. Fast vi har varsin, är det alltid bara en vi leker med. För det mesta är vi överens om på vilken sida av husse eller matte vi ska springa, men inte den här gången.
Matte, som stod i mitten, föll som en fura, men gjorde inte illa sig. Det var nog tur för Bonus och mig!
Det har varit uppehåll i apporteringsträningen ett tag, men igår la husse ut ett sök åt oss. Jisses vad det var jobbigt! Det låg tung, blöt och rätt så djup snö på marken och sökområdet var stort. Vi hittade allt, men oj så trötta vi var sen!
