Vaccinerad
Idag har jag också fått vaccin! Fast inte mot någon covid, utan mot kennelhosta, parvo och HCC. För mig räcker det med en spruta!
Nu känner jag mig redo att fortsätta möta världen i form av alla hundar som är och hälsar på hos oss vissa delar av året.
Det har varit väldigt isigt och rätt mycket snö hemma på gården och det har gjort det svårt för husse och matte att hitta på några bra övningar att sysselsätta oss med.
Men en övning som matte hittade på är snösök. Det är jättekul! Matte gömmer dummies i snöhögar och sen får vi leta rätt på dem. Det är inte helt enkelt, för snön tar bort en del av doften och vi får verkligen anstränga oss för att hitta våra dummies.
Idag var det i alla fall så pass bra väder och hyfsat isfritt på vissa ställen att vi kunde köra markeringsövningar i kohagen. Först enkla, sen dubbla. Därefter enkla dolda och dubbla dolda.
Nyttig träning för både mig och Bonus, men den tog lite på krafterna. Jag orkade i alla fall inte att göra särskilt stora eller många ärevarv, utan insåg att det nog var bäst att bara ta en liten sväng innan jag lämnade över mina fynd till husse.
Apropå fynd, så gjorde jag ett riktigt fint här om morgonen. Det var när vi fått vår frukost och släppts ut för dagens första korta kissrunda. Den gör vi själva och det är bra, för det är då som man kan göra fynd. I mitt fall var det ett ben som jag fick nos på och efter att ha sniffat mig genom en bit av skogen bakom ladan, kom jag ut i kohagen och DÄR hittade jag benet. Det var ett ben, alltså ett ben man går med och det hade tillhört ett rådjur, visade det sig lite senare. I pereferin hörde jag matte vissla och ropa på mig, men jag var alldeles för upptagen för att hörsamma henne. Nu är det ju så att morgon och kväll, då brorsan och jag gör våra rastningar på egen hand (för det mesta), är vi försedda med våra selar som lyser starkt i olika färger när det är mörkt. Därför hade matte full koll på var jag var. Nu är det ju så, att matte kan bli lite lätt irriterad, för att inte säga heligt förbannad, de gånger jag inte lyder inkallningssignalen. Någon förståelse för frestelser eller att man faktiskt är lite upptagen, har hon inte. Nu såg jag i ögonvrån hur matte med bestämda steg närmade sig mig i hagen och när hon nästan var framme, reste jag mig och sprang hem, där husse väntade... Där blev jag av med benet.
